Klinisk depression kallas även unipolär eller svår depression. Oavsett vad tillståndet benämns är viktförändringar ett vanligt symtom. Även om vissa personer går ner i vikt under en depressionsperiod, upplever de flesta som lider av klinisk depression en viktuppgång.
Det finns flera samverkande faktorer bakom viktuppgången hos personer med klinisk depression. Vanliga orsaker är tröstätning, det vill säga att mat används som en form av självmedicinering mot känslomässigt lidande. Dessutom leder trötthet och kronisk smärta, som ofta följer med depressionen, till minskad fysisk aktivitet. Även biverkningar av antidepressiva läkemedel spelar en betydande roll.
Enligt Psychology Today orsakar många antidepressiva läkemedel viktuppgång, särskilt preparat som Lexapro (escitalopram), Paxil (paroxetin) och Marplan (isokarboxazid). Det gäller dock inte alla läkemedel – effekten varierar mellan olika preparat och individer.
National Alliance on Mental Health (NAMI) anger att många antidepressiva medel kan orsaka både ökad aptit och dåsighet. Kombinationen innebär att personen ofta äter fler kalorier samtidigt som kroppen förbränner färre, vilket i sin tur leder till viktuppgång över tid.
Enligt Mayo Clinic finns det inget sätt att förutsäga om ett visst antidepressivt läkemedel kommer att ge en enskild person extra kilon. Därför bör personer som behandlas med antidepressiva regelbundet övervaka sin vikt och arbeta aktivt med kost och motion under hela behandlingsperioden. Att tidigt etablera sunda vanor gör det lättare att hålla vikten stabil.
Trots riskerna för viktuppgång är det viktigt att komma ihåg helhetsbilden. I boken The Family Intervention Guide to Mental Illness av Bodie Morey och Kim T. Mueser framgår det att fördelarna med antidepressiva läkemedel överväger riskerna. Behandling av depressionen bör alltid prioriteras, och eventuella biverkningar kan hanteras tillsammans med vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online