Seroquel (kvetiapin) används främst för att behandla akuta episoder samt som underhållsbehandling vid schizofreni och bipolär sjukdom, med eller utan depression. Båda dessa tillstånd kan i vissa fall kräva sjukhusvård för kontinuerlig övervakning och utvärdering av hur väl den pågående behandlingen fungerar.
Det finns två varianter av Seroquel: tabletter märkta med XR och tabletter utan märkning, vilket motsvarar Seroquel IR. XR står för extended release, alltså depåformulering, vilket innebär att läkemedlet frisätts långsamt i blodet över tid. IR betyder immediate release, där hela dosen tas upp i blodet på en gång.
Demens innebär en förlust av kognitiva förmågor, framför allt minnet. Det är helt normalt att glömma var man lagt bilnycklarna eller om man behövde köpa bröd – sådana kortvariga minnesglipor hör vardagen till. Demens är dock något helt annat.
När grundläggande förmågor går förlorade, exempelvis att komma ihåg att borsta tänderna och håret eller att lägga märke till att strumporna inte matchar, kan det vara tecken på demens. Tillståndet försämras vanligtvis med tiden, men takten är individuell – vissa försämras snabbt medan andra förblir relativt stabila. Risken att drabbas ökar med åldern, men alla äldre utvecklar inte demens.
Enligt Alzheimer's Foundation och hälsocentret Healthwise diagnostiseras cirka 35 av 100 personer med demens innan de fyller 85 år.
Psykiatrer är de läkare som oftast förskriver detta läkemedel, eftersom en psykiatrisk diagnos ska ställas innan behandlingen inleds.
Det rekommenderas starkt att inte använda Seroquel när en demensdiagnos har ställts. Läkemedlet är kontraindicerat i de flesta fall av demens av goda skäl. Följande kommer direkt från tillverkaren AstraZeneca USA: ”Äldre patienter med demensrelaterad psykos (som har tappat kontakten med verkligheten på grund av förvirring och minnesförlust) som behandlas med denna typ av läkemedel löper ökad risk att dö, jämfört med placebo (sockerpiller). SEROQUEL XR är inte godkänt för behandling av dessa patienter.”
Det finns två huvudsakliga behandlingsvägar vid demens med psykiatriska symtom, exempelvis bipolär sjukdom eller schizofreniliknande tillstånd.
Den första vägen är icke-medicinska insatser, som naturligt bör prövas först. Här granskar man miljön noggrant efter förändringar – exempelvis en ny vårdgivare, gäster i hemmet eller förändrade boendeförhållanden. Många olika miljöomställningar kan påverka humöret hos en person med demens på djupet. Om dessa utlösande faktorer identifieras korrekt blir det lättare att välja den bästa strategin för den enskilda individen.
Den andra vägen är farmakologisk behandling med läkemedel som inte liknar Seroquel. Vilket alternativ som passar bäst beror på vilka symtom som förekommer.
Vid nedstämdhet och irritabilitet har följande läkemedel visat sig vara effektiva: Celexa (citalopram), Prozac (fluoxetin), Paxil (paroxetin), Zoloft (sertralin) och Desyrel (trazodon). Observera att dessa läkemedel kräver recept efter en tidigare läkarbedömning.
Ativan (lorazepam) och Serax (oxazepam) används ofta för att lindra ångest, rastlöshet och störande beteende. Vid psykotiska symtom, hallucinationer och vanföreställningar kan nyare preparat som Abilify (aripiprazol), Zyprexa (olanzapin) och Risperdal (risperidon) vara effektiva, liksom äldre första generationspreparat som Haldol (haloperidol).
Användningen av dessa antipsykotiska läkemedel kräver dock stor försiktighet. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har begärt att samtliga tillverkare inkluderar en så kallad ”black box”-varning med följande formulering: ”Äldre patienter med demensrelaterad psykos som behandlas med atypiska antipsykotiska läkemedel löper ökad risk att dö jämfört med placebo.”
I slutänden är det bästa man kan göra noggrann observation och icke-medicinska insatser, samt att skjuta upp läkemedelsbehandling så länge som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online