MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare, ofta förkortat MAOI) var den första läkemedelsklassen som utvecklades för behandling av depression och har därmed den längsta historiken bland alla antidepressiva läkemedel. De introducerades under 1950-talet och gör att vissa signalsubstanser hålls på förhöjda nivåer i hjärnan, vilket lyfter humöret hos patienter som lider av depression.
MAO-hämmare är mest kända för sin kraftfulla effekt vid behandling av depression. Mindre känt är att de dessutom visat särskilt god effekt vid atypisk depression – en undergrupp av svår depression som kännetecknas av att humöret kan ljusna eller höjas som svar på en positiv situation eller händelse. God effekt har även påvisats när MAO-hämmare används som hjälpmedel vid rökavvänjning.
MAO-hämmare stör den normala aktiviteten hos enzymer i gruppen monoaminoxidas, som ansvarar för att bryta ner monoamina signalsubstanser. Dessa signalsubstanser – serotonin, dopamin, noradrenalin och adrenalin – aktiverar viktiga funktioner i centrala nervsystemet. Psykiatrisk forskning har visat att flera av dem hänger samman med depressiva episoder.
Genom att hämma enzymets förmåga att metabolisera signalsubstanserna stiger deras koncentration i hjärnan. Vid högre koncentrationer förändras nervsystemet själv, och det är denna förändring som tros ligga bakom den minskade depressionssymtomatik som observeras hos patienter som behandlas med MAO-hämmare.
Tre irreversibla MAO-hämmare är godkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av depression:
Fenelzin (Nardil) förskrivs vanligtvis som antidepressivt läkemedel men kan även användas som ångestdämpande och panikhämmande medel. Det anses vara mycket effektivt vid klinisk depression, men förskrivs ofta med viss tvekan på grund av risken för biverkningar och kostinteraktioner.
Detsamma gäller tranylcypromin (Parnate), en annan MAO-hämmare som verkar både som antidepressivt och ångestdämpande läkemedel vid behandling av ångest- och stämningsstörningar.
Isokarboxazid (Marplan) används för att behandla depression, ångest och paniksyndrom, inklusive fall där agorafobi förekommer som samtidig diagnos.
Det finns endast en selektiv, irreversibel MAO-hämmare tillgänglig för patienter med depressiva tillstånd: selegilin. Även om läkemedlet kan förskrivas mot depression används det främst vid Parkinsons sjukdom och demens hos äldre. Selegilin godkändes av FDA år 1996 och är den enda MAO-hämmare som administreras transdermalt, alltså via huden i form av ett plåster, i stället för oralt.
MAO-hämmare kan interagera negativt, i värsta fall dödligt, med vissa livsmedel och läkemedel. Det gäller särskilt livsmedel som innehåller tyramin samt läkemedel med sympatomimetiska verksamma ämnen, exempelvis adrenalinliknande preparat som amfetamin och albuterol. Eftersom de flesta MAO-hämmare tas oralt passerar läkemedlet mag-tarmkanalen, vilket förstärker dessa reaktioner. Den nyare transdermala administreringen via plåster har dock visats minska faran för interaktioner mellan MAO-hämmare och kosten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online