För miljontals människor världen över är depression ett långvarigt och plågsamt tillstånd som påverkar vardagen på djupet. Det finns minst ett dussin olika former av depression, och var och en av dem har dessutom flera undergrupper. Behandlingen av depression har utvecklats enormt sedan de tidiga psykiatriska läkemedlens dagar, och spelar en avgörande roll för livskvaliteten hos drabbade. Idag finns ett flertal behandlingsalternativ, vilket gör det möjligt för läkare att anpassa vården efter varje individ och hitta den metod som fungerar bäst.
Atypisk depression är den vanligaste formen av depression. Enligt DSM-IV, manualen för klassificering av psykiska störningar, kan en person diagnostiseras som deprimerad om hen uppvisar problem som tröstätning, översömnighet, en tung eller blytung känsla i kroppen samt återkommande känslor av att bli avvisad i nära relationer.
Atypisk depression räknas som en undergrupp av svår depressiv störning (MDD), ett tillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av djup depression som varar i två veckor eller längre. Det som skiljer atypisk depression från andra former är att den som lider av den faktiskt kan känna glädje vid positiva händelser – eller åtminstone se fram emot dem.
HPA-systemet (hypotalamus–hypofys–binjurebark) är ett endokrint nätverk i hjärnan som upprätthåller homeostasen vid stress, alltså kroppens förmåga att reglera balansen mellan sina system. Hos de flesta personer med depression är de kemiska nivåerna i hjärnan obalanserade. Läkare kan därför behandla depressionen genom metoder som påverkar HPA-systemet och därmed hjälper till att stabilisera dessa kemiska obalanser.
MAOI (monoaminoxidashämmare) var bland de första antidepressiva läkemedlen som utvecklades. De är relativt effektiva, men läkare använder dem oftast som en sista utväg eftersom de kan ge potentiellt farliga interaktioner med andra mediciner samt med vissa livsmedel. Vid just atypisk depression är de dock särskilt verksamma och kan komma till större användning här än vid andra former av depression. Exempel på MAOI-preparat är Neuralex, Drazine, Cantor och Deprenyl.
Tricykliska antidepressiva är en annan äldre läkemedelsklass som i stort sett har ersatts av nyare preparat som generellt anses vara mer effektiva och ha färre biverkningar. De används dock fortfarande mot vissa tillstånd, och svår depressiv störning är en av de vanligaste indikationerna. Kända exempel på tricykliska läkemedel är Elavil, Vivactil, Insidon och Prondol.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare, oftast förkortade SSRI, var den mest använda gruppen antidepressiva läkemedel vid sekelskiftet till 2000-talet. Serotonin beskrivs ofta som hjärnans "må bra"-signalämne – det bidrar till känslor av välbefinnande och motverkar naturligt depressiva tillstånd. SSRI hämmar återupptaget av serotonin, vilket innebär att mer serotonin stannar kvar i hjärnan än normalt, och därmed hjälper till att förebygga depressiva symtom.
Det finns även flera undergrupper av hämmare som kan kombineras med SSRI för att minska återupptaget av andra signalämnen i hjärnan, exempelvis dopamin och noradrenalin. Bland de mest förskrivna SSRI-preparaten märks Paxil, Zoloft, Prozac och Lexapro.
Oavsett vilken behandlingsform som övervägs är det alltid viktigt att skötas av legitimerad vårdpersonal. En läkare kan göra en individuell bedömning och ta fram en behandlingsplan som passar just din situation bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online