Typ 1-diabetes är en livslång sjukdom som uppstår när kroppen inte kan bilda tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivån. Sjukdomen kallades tidigare för ungdomsdiabetes, och även om den kan bryta ut i alla åldrar drabbar den oftast barn och unga vuxna.
Vid typ 1-diabetes förstör immunförsvaret de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Insulin är det hormon som transporterar socker från blodet in i kroppens celler. När insulinproduktionen upphör stiger blodsockret till farliga nivåer, vilket gör livslång insulinbehandling nödvändig.
Typiska tecken på typ 1-diabetes är trötthet, ökad hunger och stark törst, viktminskning, suddig syn, domningar i fötterna samt täta urinträngningar. Symtomen utvecklas ofta snabbt, ibland bara över några veckor, vilket gör det viktigt att söka vård i tid.
Personer med nordeuropeisk härkomst drabbas av typ 1-diabetes oftare än andra befolkningsgrupper. Forskning visar också att sjukdomen är mindre vanlig hos personer som ammades som spädbarn, även om sambandet ännu inte är helt klarlagt.
Kallt klimat kan spela en roll – nydebuterad typ 1-diabetes är vanligare under vintern än under sommaren. Vissa forskare misstänker dessutom att virusinfektioner, som normalt inte påverkar de flesta människor, kan utlösa sjukdomen hos personer med särskild känslighet.
Ärftlighet påverkar risken att insjukna, men miljöfaktorer är minst lika viktiga. Ett tydligt exempel är att när den ena enäggstvillingen har typ 1-diabetes, utvecklar den andra tvillingen sjukdomen i endast omkring hälften av fallen – trots identiska gener.
Diagnosen ställs med hjälp av blodprover. Vanliga undersökningar är fasteglukos (blodsocker efter nattfasta), oralt glukostoleranstest samt ett så kallat slumpmässigt p-glukosprov. Vid misstanke om typ 1-diabetes bör vården kontaktas omgående, eftersom obehandlad diabetes kan bli livshotande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online