Under matsmältningen bryts kolhydrater ner till glukos. Ämnet tas upp i blodet, och ett hormon som kallas insulin transporterar glukosen till kroppens celler för att ge kroppen energi. Vid diabetes fungerar antingen inte insulinproduktionen som den ska, eller så kan cellerna inte använda insulinet – vilket leder till att glukos ansamlas i blodet. Enligt National Diabetes Information Clearinghouse drabbar graviditetsdiabetes mellan tre och åtta av varje 100 kvinnor i USA. Tillståndet är en form av diabetes som uppstår under graviditeten men som vanligtvis försvinner efter förlossningen. Symtomen liknar dem vid andra former av diabetes.
Ökad aptit kan vara ett tecken på graviditetsdiabetes, men trots detta symtom kan den gravida kvinnan också gå ner i vikt. Kroppen reagerar på den höga nivån av glukos i blodet genom att producera och frisätta mer insulin. En av insulinets effekter är att stimulera aptiten, vilket innebär att en högre insulinnivå leder till ökad hunger. Om cellerna inte kan använda insulinet fortsätter glukosnivån i blodet att stiga, och kroppen bryter då ner muskler och fettreserver för att tillföra cellerna den energi de behöver. Den gravida kan därför gå ner i vikt när dessa vävnader minskar, samtidigt som hon kan känna sig ständigt trött eller slö, eftersom processen förbrukar extra energi.
En gravid kvinna med graviditetsdiabetes kan uppleva kraftig törst, eftersom kroppen behöver mer vätska för att späda ut överskottet av glukos i blodet. Kroppen flyttar även vätska från kroppens vävnader för att späda ut blodet. Den kan till exempel ta vätska från ögats lins, vilket kan påverka ögonens förmåga att fokusera och orsaka suddig syn. Det ökade vätskeintaget gör att den gravida utsöndrar onormalt stora mängder urin – vilket skiljer sig från den täta men småskaliga urineringen som är typisk under graviditeten. Diagnostiska tester på läkarmottagningen kan dessutom visa höga halter av glukos i urinen.
Eftersom diabetes försämrar kroppens förmåga att bekämpa infektioner kan den gravida drabbas av återkommande infektioner i till exempel urinblåsa, underliv och hud. Vita blodkroppar försvarar kroppen mot bakterier, men dessa celler fungerar inte normalt när blodsockret är högt. En kvinna med graviditetsdiabetes kan också drabbas av svampinfektion i underlivet eller på huden. Jästsvampar finns normalt i små mängder i vaginalområdet. Vid graviditetsdiabetes innehåller vaginalsekretet och urinen mer glukos, och jästsvamparna använder glukosen som näring, vilket får dem att föröka sig. När kroppens immunförsvar försvagas av den höga glukosnivån i blodet kan denna överväxt utvecklas till en svampinfektion.
Eftersom en kvinna inte alltid har märkbara symtom på graviditetsdiabetes, och symtomen kan likna vanliga graviditetssymtom, ingår screening för tillståndet i mödrahälsovården för riskgrupper mellan graviditetsvecka 24 och 28. Läkaren beställer först ett blodprov som kallas glukosbelastningstest. Om testet visar en förhöjd blodsockernivå kan läkaren därefter beställa ett glukostoleranstest för att bekräfta diagnosen graviditetsdiabetes. Båda testerna innebär att man dricker en söt glukoslösning och sedan lämnar blodprov efter en bestämd tid.
Om graviditetsdiabetes inte upptäcks eller behandlas kan det påverka både mamman och barnet, bland annat genom ökad risk för stora barn, förlossningskomplikationer och högt blodtryck under graviditeten. Därför är det viktigt att följa vårdens råd om kost och motion, övervaka blodsockret regelbundet och vid behov använda medicinering enligt läkares anvisningar. Med rätt behandling går tillståndet i de flesta fall tillbaka efter förlossningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online