Regleringen av glukos är ett livsviktigt system i människokroppen. Glukos är hjärnans främsta bränsle och fungerar dessutom som sekundärt bränsle för muskelfunktion och produktion av röda blodkroppar. Det är därför avgörande att tillräckligt med glukos alltid finns tillgängligt. Samtidigt medför ett överskott av glukos egna hälsoproblem. Den mest kända sjukdomen som orsakas av en obalans i glukosregleringen är diabetes.
Glukos tas huvudsakligen upp via kosten. Det är en nedbrytningsprodukt av kolhydrater – både enkla och komplexa. Enkla kolhydrater bryts ner snabbt och orsakar en kraftig topp i blodsockret, medan komplexa kolhydrater bryts ner långsammare och ger en mer gradvis förändring av blodsockernivån.
När glukosen väl har tagits upp i kroppen tar den en av tre vägar:
Levern är kroppens främsta förråd för glukos i form av glykogen och kan lagra upp till 10 procent av sin totala volym på detta sätt. Även om det är levern som lagrar glykogenet, är det bukspottskörteln som styr när lagren ska släppas ut i kroppen.
Bukspottskörteln är ett organ som framför allt ansvarar för att utsöndra reglerande hormoner. De två hormoner som spelar huvudrollen i glukosregleringen är insulin och glukagon.
Insulin frisätts när glukosnivåerna i blodet stiger för högt. Det signalerar åt levern att ta upp glukos från blodet och lagra det för senare bruk. Glukagon, som är insulins motsats, bildas när glukosnivåerna faller för lågt och får levern att frigöra sina lager så att kroppens funktioner kan fortsätta smidigt. Diabetes orsakas av ett fel i kroppens reaktion på insulin.
Hjärnan står för hela 75 procent av kroppens glukosanvändning. Enligt Franklin Institute (2009) behöver hjärnceller dubbelt så mycket energi som de övriga cellerna i kroppen. Anledningen är att hjärnceller, till skillnad från de flesta andra celler, ständigt befinner sig i ett tillstånd av metabol aktivitet. Även när vi sover arbetar hjärncellerna outtröttligt med att underhålla och styra kroppens funktioner.
Detta höga energibehov är precis anledningen till att glukosregleringen i kroppen är så oerhört viktig.
Diabetes är den mest kända sjukdomen kopplad till onormal glukosreglering. I sin primära form, typ 1-diabetes, producerar inte bukspottskörteln tillräckligt med insulin för att reglersystemet ska fungera korrekt. Insulin måste därför tillföras utifrån, i kombination med noggrann kontroll av patientens kost. I den sekundära formen, typ 2-diabetes, är kroppen insulinresistent – den utnyttjar inte det tillgängliga insulinet effektivt, vilket också kräver noga kontroll av kosten.
Hyperglykemi innebär att blodet innehåller för mycket glukos, medan hypoglykemi betyder att nivåerna är för låga. Båda tillstånden kan förekomma även hos personer utan diabetes, men de är starkt förknippade med sjukdomen på grund av de insulinrelaterade problemen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online