Diabetes förekommer i tre huvudtyper. Typ 1-diabetes, som ofta kallas ungdomsdiabetes, uppstår när kroppens immunförsvar av misstag angriper bukspottkörteln och därmed stoppar insulinproduktionen. Typ 2-diabetes, eller vuxendiabetes, beror antingen på att bukspottkörteln blivit utmattad och inte längre producerar tillräckligt med insulin, eller på att cellerna avvisar insulinet i stället för att ta upp det. Graviditetsdiabetes kan dessutom uppstå under graviditet, då hormonförändringar gör kroppen mindre känslig för insulin, vilket leder till förhöjt blodsocker.
Gemensamt för alla tre typerna är att behandlingskostnaderna kan bli betydande. Nedan går vi igenom de vanligaste utgifterna – från insulin och blodglukosmätare till insulinpumpar, hjälpmedel och tablettbehandling.
För personer med typ 1-diabetes är insulininjektioner den vanligaste behandlingsformen. Även gravida med graviditetsdiabetes som inte lyckas hålla blodsockret i schack enbart genom kost får ofta insulin ordinerat. Insulin kan injiceras antingen med en traditionell spruta eller med en så kallad insulinpenna.
Många diabetiker kombinerar två sorters insulin: ett långtidsverkande som injiceras en gång per dag vid samma tidpunkt, och ett snabbverkande som tas i samband med varje måltid eller när blodsockret behöver korrigeras. Både långtids- och snabbverkande insulin kostar cirka 110 dollar per flaska (motsvarande ungefär 1 150 kronor). En förpackning med 100 sprutor kostar omkring 25 dollar (ca 260 kronor), och en burk med 100 alkoholservetter för desinfektion av hudområdet cirka 2 dollar (ca 20 kronor).
Dessa belopp är självbetalda kostnader. Har man en privat sjukförsäkring varierar priset beroende på försäkringens villkor och täckning.
Alla diabetiker behöver kontrollera sitt blodsocker flera gånger per dag. Mätningen sker med en blodglukosmätare, som finns i många olika märken och modeller – något som gör det möjligt att välja utrustning som passar den egna vardagen. För att mäta glukosen i blodet krävs teststickor och lansetter, vilka säljs separat utöver den grundutrustning som följer med mätaren.
Priset på en glukosmätare ligger vanligtvis mellan 14 och 70 dollar (ca 150–730 kronor). En burk med 100 teststickor kostar mellan 60 och 100 dollar (ca 630–1 050 kronor), medan en förpackning lansetter kostar runt 8 dollar (ca 85 kronor).
Fler och fler diabetiker överger injektioner till förmån för insulinpump. En insulinpump är en liten apparat som levererar insulin till kroppen dygnet runt och används endast tillsammans med snabbverkande insulin. En endokrinolog hjälper patienten att programmera rätt basal- och bolusdoseringar.
Basaldosen är den mängd insulin som pumpas in kontinuerligt under hela dygnet – vanligtvis mycket små doser som ger samma effekt som ett långtidsverkande insulin via injektion. Bolusdosen är den extra mängd som ges för att täcka matintag eller korrigera högt blodsocker.
Till pumpen behövs ett antal förbrukningsartiklar: insulinpatroner, infusionsset, alkoholservetter, desinfektionstussar och transparenta förband. Startpriset för en insulinpump ligger på cirka 6 000 dollar (ca 63 000 kronor), och månadskostnaden för att ha tillräckligt med material hemma uppgår till ungefär 1 000 dollar (ca 10 500 kronor). Även dessa priser är självbetalda – med sjukförsäkring betalar man enligt försäkringens policy.
Utöver insulin, blodglukosmätare, injektioner eller pump bör diabetiker alltid ha vissa nödhjälpmedel tillgängliga:
Många försäkringsgivare täcker glucagonkit och ketostix, medan glukosprodukterna oftast är receptfria och betalas ur egen ficka.
Många med typ 2-diabetes kan styra sin sjukdom med kost och motion, ofta i kombination med läkemedel i tablettform. I mer avancerade skeden kan dock behandling som liknar typ 1-behandling behövas. Vanliga läkemedelsgrupper är:
Priserna för dessa läkemedel varierar från 100 till 400 dollar (ca 1 050–4 200 kronor) beroende på dos och preparat. Även här handlar det om självbetalda priser, men många försäkringsbolag täcker medicinerna helt eller delvis.
Beloppen ovan speglar amerikanska marknadspriser. I Sverige finansieras större delen av diabetesvården genom det offentliga systemet. Receptbelagda läkemedel, som insulin, omfattas av högkostnadsskyddet – efter att man betalat en viss summa under en tolvmånadersperiod blir läkemedlen kostnadsfria resten av perioden. Blodglukosmätare, teststickor och insulinpumpar ordineras normalt via vården och subventioneras, och många regioner erbjuder numera även kontinuerlig glukosmätning (CGM) till patienter som behöver det. Det innebär att de faktiska självkostnaderna för en person med diabetes i Sverige oftast är betydligt lägre än de amerikanska listpriser som nämns ovan.
Kostnaderna för diabetesbehandling varierar kraftigt beroende på diabetestyp och behandlingsform. Insulin, teststickor och hjälpmedel ger återkommande månatliga utgifter, medan en insulinpump innebär en stor engångskostnad plus löpande materialkostnader. Oavsett behandlingsform är det klokt att undersöka vad ens försäkring täcker och att planera budgeten för de återkommande utgifterna – god blodsockerkontroll är trots allt den bästa investeringen för både hälsa och plånbok.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online