Diabetesneuropati avser den progressiva förlusten av nervfibrer som orsakas av nervrelaterade förändringar och komplikationer i samband med diabetes. Dessa förändringar kan förekomma vid både typ 1-diabetes (med debut i ung ålder) och typ 2-diabetes (debut senare i livet), och de hänger nära samman med förhöjda blodsockernivåer. Vid typ 1-diabetes brukar tillståndet visa sig först efter många års sjukdom.
Faktorerna som leder till denna typ av nervskada är främst kopplade till komplikationer i de små blodkärlen. Problemet beror på ett försämrat blodflöde till extremiteterna, vilket gör att nerverna inte får tillräckligt med syre och näring. Den vanligaste platsen där diabetesneuropati ger besvär är fötterna.
De sensoriska symtomen inkluderar domningar, smärta, stickningar, känselbortfall och nedsatt vibrationskänsel. Smärtan vid neuropati kan vara mycket intensiv och antingen kortvarig eller kronisk. Muskelsvaghet kan också utvecklas. När neuropatin drabbar nerver som är kopplade till de inre organen kan ytterligare symtom uppstå, exempelvis diarré, förstoppning, svårigheter att kontrollera urinblåsan, yrsel vid ställningsförändringar, överkänslighet för starkt ljus samt sexuell dysfunktion.
Det första tecknet på att någon håller på att utveckla diabetesneuropati är ofta en känselförlust i extremiteterna, särskilt i tårna. Ibland kan tårna uppleva en stickande eller pirrande känsla, liknande den när foten har "somnat". I takt med att problemet förvärras kan dessa besvär sprida sig längre upp i benen och även högre upp i kroppen.
En av de allvarligaste och vanligaste komplikationerna är känselbortfallet i fötterna. Det innebär att mindre skador lätt går obemärkt förbi, vilket kan leda till sår eller infektioner. Immunsystemet fungerar dessutom sämre hos personer med diabetes, vilket gör att kroppen har svårt att bekämpa infektioner effektivt. Läkningsprocessen blir också fördröjd, vilket ytterligare ökar risken för allvarliga följder.
Det viktigaste steget för att förebygga diabetesneuropati är att hålla blodsockernivåerna väl kontrollerade. Regelbundna undersökningar av skadebenägna områden, som fötter och fotsulor, är också avgörande, liksom att snabbt söka vård vid eventuella skador. Har väl ett icke-läkande sår eller en infektion utvecklats kan även aggressiv behandling i vissa fall inte rädda tån eller foten, och amputation kan bli nödvändig. Därför är den bästa behandlingsstrategin alltid förebyggande – god blodsockerkontroll, daglig fotinspektion och regelbundna kontroller hos vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online