Typ 2-diabetes: Prevalens, insulinresistens och kontrast till typ 1

Typ 2-diabetes (T2D) står för 90–95% av alla diabetesfall globalt. Det är en metabolisk störning av insulinresistens och relativ insulinbrist.

Insulinresistens i muskler, lever, fettvävnad → ↓ glukosupptag, ↑ hepatisk glukoneogenes.
β-cellkompensation misslyckas över tid → relativ insulinbrist.
Glukagondysreglering (α-cellresistens mot insulin) → ↑ hepatisk glukosutleverans.
Incretindefekt (↓ GLP-1, GIP-effekt).

Övervikt (central), stillasittande livsstil, ålder, hereditet, etnicitet (hög risk: svarta, hispaner, urinvånare, asiatiska), GDM-historia, PCOS, metabolt syndrom.

Egenskap	T1D	T2D
Debut	Barndom/ung vuxen (valfri ålder)	Vuxen (ökande hos ungdomar)
Patologi	Autoimmun β-celle-destruktion	Insulinresistens + β-cellsvikt
Insulin	Absolut brist	Relativ brist
Ketoacidos	Vanlig vid debut	Sällsynt (HHS mer typiskt)
Behandling	Insulin obligatorisk	Livsstil → metformin → tillägg → insulin

Tidig diagnostik (HbA1c ≥6,5%) och intensiv livsstilsintervention kan uppnå remission hos många.

Diabetes