Intravenöst vätskeval efter kirurgi styrs av patientens volymstatus, elektrolytbalans, syra-bas-tillstånd och näringsbehov. Två grundläggande kristalloider tjänar skilda syften.
0,9 % Natriumklorid (Normal Kochsaltslösning, NS)
- Tonicitet: Isotonisk (308 mOsm/L) – matchar plasmaosmolaritet.
- Sammansättning: 154 mEq/L Na⁺, 154 mEq/L Cl⁻. Inga kalorier, kalium, kalcium eller magnesium.
- Primära användningsområden: Volymresuscitation (blödning, sepsis), extracellulär vätskeersättning, hyponatremiekorrektion, blodproduktkompatibilitet.
- Varningar: Stora volymer orsakar hyperkloremisk metabolsk acidos och förtunningskoagulopati. Undvik vid traumatisk hjärskada (kan förvärra ödem).
5 % Dextrös i vatten (D5V)
- Tonicitet: Isotonisk i påse (252 mOsm/L) men fysiologiskt hypotonisk – dextrös metaboliseras snabbt, lämnar fritt vatten som distribueras över alla vätskekompartiment (ECF + ICF).
- Sammansättning: 50 g/L dextrös → ~170 kcal/L. Ger fritt vatten och minimala kalorier.
- Primära användningsområden: Underhållsvätska för NPO-patienter, hypernatremiekorrektion, dextröskälla för att förebygga ketos, läkemedelsbärare.
- Varningar: Expanderar inte intravaskulär volym effektivt. Risk för hyponatremi vid överdriven given. Kontraindicerat vid förhöjt intrakraniellt tryck (fritt vatten förvärrar cerebral ödem). Övervaka glukos – kan orsaka hyperglykemi hos stressade patienter.
Kliniskt beslutsramverk
| Kliniskt scenario | Föredragen vätska | Rationale |
|---|
| Hypovolemi, hypotoni | NS (eller balanserad kristalloid) | Expanderar intravaskulär volym |
| Euvolämisk, NPO, normala elektrolyter | D5V + KCl (eller balanserad underhåll) | Ger fritt vatten + kalorier |
| Hypernatremi | D5V eller 0,45 % kochsalt | Sänker serumnatrium gradvis |
| Hyponatremi (hypovolemisk) | NS | Korrigerar volym och natrium |
| Diabetisk ketoacidos | NS initialt, sedan D5V + NS när glukos ~250 | Förebygger hypoglykemi under insulinsterapi |
Balanserade kristalloider (Laktaterad Ringers, Plasma-Lyte) föredras alltmer framför NS för resuscitation på grund av mer fysiologiskt klorid och lägre AKI-risk. Slutgiltigt val är alltid individualiserat av den ordinerande klinikern.
