Enligt det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet (Department of Labor) görs det kontinuerliga förbättringar när det gäller byggnaders tillgänglighet och arbetsmöjligheter för personer med funktionsnedsättning. Myndigheten erkänner dock att mer behöver göras för att bryta ner kommunikationsbarriärer, så att personer med funktionsnedsättning inte känner sig lika utestängda från samhället. Barriärerna finns av två skäl: dels de kommunikationssvårigheter som en person med funktionsnedsättning kan ha när det gäller att uttrycka sig, dels en tvekan eller okunskap i samhället att kommunicera tillbaka. För att överbrygga kommunikationsklyftan måste samhället aktivt interagera med personer med funktionsnedsättning.
Personer med funktionsnedsättning känner sig ofta utestängda, eftersom de sällan får möjlighet att interagera med samhället i övrigt. Det saknas en verklig bro för kommunikation. Samhället lär sig och utvecklas i snabbare takt, vilket gör att personer med funktionsnedsättning oundvikligen kan känna sig ignorerade och lämnade efter. Ett av de största hindren i kommunikationen är bristen på ansträngning att nå ut till varandra – från båda håll.
Kommunikationsbarriärer kommer dock alltid att finnas, på grund av funktionsnedsättningens natur. En blind person kommer exempelvis inte att inleda ett samtal med en främling som hen inte kan se eller lita på. En döv person kan kanske kommunicera via tal, avläsning eller teckenspråk, men det betyder inte att en hörande person förstår hen tillräckligt väl för att kunna svara på ett meningsfullt sätt. Personer med kognitiva svårigheter kan tycka att det är svårt att uttrycka sig i tal, eller vara rädda för att kommunicera i sociala sammanhang, särskilt om de tidigare har fått utstå elaka kommentarer. Även personer med rörelsehinder kan känna sig alltför isolerade av sin funktionsnedsättning.
Enligt British Institute of Learning Disabilities är det en "brist på ett gemensamt språk som leder till missförstånd, misstro och segregering". Personer utan funktionsnedsättning är i allmänhet tveksamma till att kommunicera med personer med funktionsnedsättning, eftersom det inte finns någon gemensam grund att utgå ifrån. Många är osäkra på hur de ska närma sig en person med funktionsnedsättning – de känner inte till funktionsnedsättningen, är alltför rädda för att såra och saknar förberedelse i hur kommunikationen ska gå till. Social etikett och kommunikation är en naturlig del av samhället i stort, men problemet är att undervisningen i socialt umgänge sällan har inkluderat personer med funktionsnedsättning.
För att kommunikationsbarriärerna ska kunna rivas ner är det nödvändigt att förändra samhällets syn på personer med funktionsnedsättning. Samhället behöver ta det första steget till interaktion och öppna kommunikationen genom att välkomna personer med funktionsnedsättning, oavsett om det gäller arbetsplatsen eller ett socialt evenemang. Personer med funktionsnedsättning behöver ses som individer med samma rättigheter att välja själva, att leva självständigt och att bli accepterade som värdefulla medlemmar av samhället. Funktionsnedsättningen behöver lämnas bakom – men aldrig personen.
En gemensam grund kan skapas när en person utan funktionsnedsättning ser bortom funktionsnedsättningen och hälsar med en varm hälsning och ett handslag. Genom att tillämpa samma kommunikationsfärdigheter som vanligt – att lyssna, prata och följa social etikett – glöms barriärerna snabbt bort, och ett naturligt samtal tar vid. Detta är ett nödvändigt steg om kommunikationsbarriärerna ska kunna rivas ner genom genuin interaktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online