Inom cytogenetiken – studien av kromosomer och deras avvikelser – har varje kromosompar ett unikt G-bandmönster. Detta gör det möjligt för forskare att känna igen specifika kromosomer. Kromosomerna finns i cellens kärna.
G-bandning upptäcktes i slutet av 1960-talet. Torbjörn Caspersson och hans medarbetare upptäckte då att varje kromosom har ett identifierbart bandmönster baserat på bandens bredd och ordning.
Kromosomer består av en kombination av protein och DNA och innehåller all genetisk information. Varje mänsklig cell har 46 kromosomer, där par 1–22 är autosoma par medan det sista paret utgörs av könskromosomerna X och Y.
G-bandning är en färgningsmetod som används för att framhäva mönstren i kromosomerna i syfte att räkna och klassificera dem. På så sätt får forskarna en övergripande bild av cellens kromosomuppsättning.
Färgningen av preparaten följer en mycket detaljerad metod. Kromosomerna måste befinna sig i metafas, och preparaten förberedes flera dagar i förväg. De måste hålla rätt temperatur och förbehandlas med trypsin för att framkalla banden. Giemsalösningen är tidskänslig och sköljs därefter bort från preparaten med vatten, varefter de torkas. Till sist kontrolleras preparaten med avseende på över- eller underfärgade band.
Bandmönstren är internationaliserade. Världen över används ett överenskommet system för att beskriva mönstren, vilket innebär att olika kromosomer kan kännas igen oavsett var analysen utförs.
Kromosomstudier hjälper oss att förstå sjukdomar. De bidrar också till att identifiera vissa sjukdomar, eller en benägenhet för sjukdom, tidigt – så att något kan göras åt det. Forskning om kromosomer och de genetiska koder de bär kan i framtiden hjälpa till att hitta botemedel mot många sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online