Vård i livets slutskede för personer med Downs syndrom och demens är i grunden densamma som för människor som lider av Alzheimers sjukdom. Skillnaden är att det ofta finns ytterligare medicinska problem förknippade med Downs syndrom, exempelvis hjärt-kärlsjukdom, sköldkörtelrubbningar eller nedsatt hörsel och syn, vilket kan påverka vården och kräva extra hänsyn.
Familjer till patienter med Downs syndrom har sett sina närstående hantera många svårigheter genom livet. En omsorgsfull och medkännande vård i livets slutskede är därför lika mycket till nytta för de anhöriga vårdarna som för patienten själv.
De som behandlar eller vårdar patienter med Downs syndrom och demens strävar efter att ge patienten fysisk och psykisk trygghet samt en fridfull och värdig död. De erbjuder dessutom samtalsstöd och hjälp med beslutsfattande till familjen under hela processen.
Vård i livets slutskede förekommer i två huvudformer: palliativ vård och livförlängande (aggressiv) behandling.
Palliativ vård fokuserar på att hålla patienten bekväm och fri från smärta. Lindrande behandlingsalternativ övervägs utifrån behov, och målet är bästa möjliga livskvalitet i slutet av livet snarare än att förlänga livet.
En mer aktiv behandling syftar till att förlänga livet genom sjukhusvård, sondmatning och andra livsuppehållande åtgärder.
Patientens och familjens önskemål ska alltid stå i centrum. Frågan om var gränsen för behandlingen ska dras är dock känslig och bör diskuteras och avgöras så tidigt som möjligt efter demensdiagnosen – helst medan patienten fortfarande kan uttrycka sin egen vilja. Personer med Downs syndrom har dessutom en förhöjd risk att insjukna i Alzheimers sjukdom tidigt i livet, vilket gör en tidig planering av vården extra viktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online