Gikt är en smärtsam form av artrit som uppstår när uratkristaller (urinsyrakristaller) ansamlas i vävnaderna runt lederna. Typiska symtom är svullnad, rodnad och stelhet. Gikt drabbar oftast stortån, men den kan också angripa knän, vrister, armbågar och handleder.
Innan en patient diagnostiseras med gikt undersöker läkaren först de drabbade lederna och utvärderar patientens symtom. Läkaren tar också reda på om det finns gikt i familjen, eftersom ärftlighet kan öka risken för att utveckla sjukdomen.
Läkare brukar ta vätskeprover från de drabbade lederna för att leta efter uratkristaller, vilket är ett avgörande bevis för gikt. Röntgenundersökningar och blodprover beställs dessutom ofta för att utesluta andra tillstånd som skulle kunna orsaka symptomen.
För att fastställa nivån av urinsyra i patientens kropp beställer läkaren ett urinsyratest. Förhöjda urinsyrevärden kan tyda på gikt, men det är viktigt att komma ihåg att även personer med normala nivåer kan drabbas av sjukdomen.
Läkaren ställer diagnosen gikt först när andra tillstånd med liknande symtom har uteslutits, främst reumatoid artrit och bakteriella ledinfektioner. En säker diagnos grundas oftast på fyndet av uratkristaller i ledvätskan i kombination med typiska symtom och sjukdomshistoria.
Behandlingen av gikt omfattar vanligtvis receptbelagda icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som minskar smärtan och kontrollerar inflammationen. Patienter som inte tål NSAID får ofta kortisonpreparat (kortikosteroider) i stället. Utöver medicinering kan livsstilsförändringar – exempelvis anpassad kost, begränsad alkoholkonsumtion och god vätskebalans – bidra till att sänka urinsyranivåerna och förebygga framtida giktattacker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online