Hornhinnetopografi, även kallad videokeratografi, är en datorassisterad metod för att kartlägga hornhinnans ytform. Hornhinnan är den genomskinliga hinna som täcker ögats framsida och står för cirka 70 procent av ögats totala brytkraft. På samma sätt som man skapar en karta över ett landskap ger hornhinnetopografin en detaljerad beskrivning av hornhinnans form. Metoden används för att diagnostisera, utvärdera, övervaka och behandla flera olika ögonsjukdomar och ögonskador.
Hornhinnan beskrivs ofta som ögats framruta. Vid normal syn är hornhinnan jämnt rundad. När hornhinnan däremot är ojämn, för platt eller för brant blir synen mindre än perfekt, vilket oftast innebär att personen behöver korrigerande glasögon eller kontaktlinser.
Hornhinnan är dock också sårbar för skavningar, onormal krökning samt sjukdomar och tillstånd som orsakar dimmig syn, bestående svullnad av hornhinnan och förtunning samt försvagning av dess centrala del.
Hornhinnetopografi är inte ett standardtest som rutinmässigt erbjuds av ögonläkare. När en patient genomgår undersökningen beror det på att vissa tillstånd eller sjukdomar misstänks, eller redan har diagnostiserats och behöver följas upp över tid.
Undersökningen används också för att utvärdera hornhinnefel och oregelbunden astigmatism hos patienter som genomgått hornhinnetransplantation, samt ibland vid anpassning av kontaktlinser. Den används dessutom ofta som förberedelse inför refraktiv ögonkirurgi, där den kombineras med andra tester för att exakt fastställa hur mycket hornhinnevävnad som ska tas bort för att korrigera synfelet.
Vid hornhinnetopografi kopplas en dator till en upplyst skål som innehåller ett mönster av koncentriska ringar. Med hjälp av bildbehandlingsteknik och specialprogramvara skapas en detaljerad tredimensionell bild av hornhinnans form.
Denna bild kallas en topografisk karta och använder olika färger för att visa höjdskillnader i hornhinnans yta – på ungefär samma sätt som en topografisk karta över jorden visar variationer och förändringar i terrängen.
Hornhinnetopografi är ett icke-invasivt test utan direkt kontakt med ögat. Undersökningen är kortvarig och helt smärtfri. Patienten får sätta sig framför skålen med ringmönstret och vila pannan och hakan mot ett stöd.
Med vanligt ljus fotograferas ögats yta, och en serie datapunkter registreras via en placidoskiva – ett instrument som är specifikt utformat för att mäta hornhinnans krökning – som projiceras på hornhinnan under undersökningen.
Innan hornhinnetopografin blev tillgänglig krävdes flera olika tester och betydligt mer tid för att fotografera och beräkna hornhinnans form. Utöver snabbare och mer effektiv diagnostik är metodens största fördel att den kan avslöja tillstånd som förblir osynliga vid konventionella typer av ögonundersökningar. Det gör hornhinnetopografin till ett ovärderligt verktyg både inom diagnostik och inför planerad ögonkirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online