1. Ökad väggtjocklek (hypertrofi): Den vänstra ventrikeln reagerar på det förhöjda trycket genom att förtjocka dess muskelväggar, en process som kallas vänster ventrikulär hypertrofi (LVH). Denna ökade muskelmassa hjälper hjärtat att pumpa mot det högre trycket.
2. Ökad kammarstorlek (dilatation): Den vänstra ventrikeln kan också förstoras eller vidgas då den strävar efter att pumpa mer blod vid varje sammandragning. Kronisk exponering för högt blodtryck kan leda till att hjärtmuskeln töjs ut och omformas, vilket resulterar i en större kammarhåla.
3. Reducerad utstötningsfraktion: Ejektionsfraktionen (EF) är ett mått på hur mycket blod hjärtat pumpar ut vid varje sammandragning. Vid hypertoni kanske den vänstra ventrikeln inte kan skjuta ut blod lika effektivt som ett friskt hjärta, vilket leder till en minskad ejektionsfraktion. Detta kan äventyra hjärtats totala pumpfunktion.
4. Nedsatt diastolisk funktion: Hypertoni kan också påverka den vänstra ventrikelns förmåga att slappna av och fyllas ordentligt under den diastoliska fasen av hjärtcykeln. Denna försämrade avslappning kan leda till ökat tryck i den vänstra ventrikeln även när den inte drar ihop sig, ett tillstånd som kallas diastolisk dysfunktion.
5. Strukturella förändringar: Hypertoni kan orsaka förändringar i hjärtats inre strukturer, såsom förtjockning av mitralisklaffbladen och förstoring av vänster förmak, kammaren som tar emot blod från lungorna innan det rinner in i vänster kammare.
Dessa förändringar i den vänstra ventrikeln är resultatet av hjärtats anpassning till den kroniska höjningen av blodtrycket. Men om hypertoni förblir okontrollerad kan dessa strukturella och funktionella förändringar bidra till utvecklingen av hjärtsvikt och andra kardiovaskulära komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online