Att ta salt (natriumklorid) tabletter samtidigt som antihypertensiva är generellt kontraindicerat – de motverkar terapimålen.
Fysiologisk konflikt
- Antihypertensiva sänker blodtrycket genom: volymminskning (diuretika), vaskodilatation (ACE-hämmare, ARB, kalciumkanalblockerare, α/β-blockerare), minskat hjärtutbyte (β-blockerare).
- Salt höjer blodtrycket genom: vattenretention → ↑ plasma volym → ↑ hjärtutbyte; kärlförstyvning; förbättrad vaskulär reaktivitet.
- Neteffekt: svagad läkemelseffekt, potentiell blodtrycksåtergång.
Specifika interaktioner
- Diuretika (tiazid, slinga): Främjar Na+-utskiljning. Salttabletter motverkar direkt – ↓ natriures, ↓ blodtryckseffekt.
- RAAS-hämmare (ACE-hämmare, ARB): Saltretention → aldosteron "escape" → resistens.
- Mineralokortikoidreceptorantagonister (spironolakton): Saltbelastning övervägger blockaden.
När kan salt behövas?
- Symptomatisk hyponatremi (Na+ <130) – men oftast vätskebegränsning / demeklocyclin / vaptaner föredras.
- Saltförlustig nefropati, binningsbrist (Addisons) – endast under specialisthandledning.
- Extrem ansträngning/varme med dokumenterad hyponatremi – oral rehydreringslösning (ORL) bättre än tabletter.
Patientvägledning
- Kostnatriummål: <2 300 mg/dag (idealt 1 500 mg) vid hypertoni.
- Dold natrium: beredda livsmedel, restaurangmat, kryddor.
- Ordina aldrig salttabletter själv. Diskutera symptom (yrsel, kramper) med ordinerande läkare – kan indikera överdiures, inte natriumbehov.
Undantag: specifika medicinska tillstånd med dokumenterad saltförlust. Annars undvik.
