De fysiska effekterna av hög höjd kan drabba nästan vem som helst, även om personer med befintliga medicinska tillstånd ofta är extra känsliga. Problemen uppstår vanligtvis när människor som är vana vid lägre höjder snabbt tar sig upp till stora höjder utan att ge kroppen tid att anpassa sig. Effekterna kan variera kraftigt i svårighetsgrad – från lindriga besvär till livshotande tillstånd.
Höga höjder kan orsaka symptom och sjukdom på flera olika sätt. Besvären kallas ofta höjdsjuka eller akut bergssjuka. Eftersom luften innehåller mindre syre per andetag på hög höjd måste andningsfrekvensen öka för att kroppen ska få tillräckligt med syre. Syrebristen kan dessutom utlösa en rad andra symptom. I extrema fall kan hög höjd leda till allvarlig sjukdom genom ödem, det vill säga vätskeansamling, i kroppens vitala organ.
Andningssystemet påverkas ofta först. Snabb, djup andning och en känsla av andnöd är kroppens första reaktioner på den tunna luften. En grund andning med korta pauser av helt andningsstopp kallas Cheyne-Stokes-andning. Även om detta kan kännas utmattande och oroande är det en normal reaktion på höjder över cirka 3 000 meter (10 000 fot). Allvarligare lungproblem kan dock utvecklas. Höghöjdeslungödem innebär att vätska samlas i lungorna, vilket förhindrar syreutbytet och hindrar syre från att nå hjärnan. Tillståndet kan bli dödligt om det inte behandlas akut.
Dunkande huvudvärk är en annan vanlig reaktion på hög höjd. Därutöver kan personen känna sig yr, trött, svimfärdig, förvirrad och okoordinerad. En allvarlig komplikation som kan drabba hjärnan kallas höghöjeshjärnödem. Detta tillstånd kan ge upphov till mer dramatiska symptom, såsom gradvis medvetandeförlust, hallucinationer och psykos. Orsaken är vätska som läcker ut och får hjärnan att svälla. Symptomen kan dröja flera dagar innan de visar sig, men tillståndet kan bli dödligt utan snabb medicinsk vård.
På hög höjd kan blodflödet sakta ned eftersom kroppen ökar produktionen av röda blodkroppar för att kompensera för syrebristen. De extra blodkropparna gör blodet tjockare, vilket gör det svårare för hjärtat att pumpa runt det syreförande blodet i kroppen. Detta kan bland annat ge upphov till yrsel och trötthet.
Längre vistelser på hög höjd, särskilt över cirka 5 000 meter (16 500 fot), kan leda till viktminskning. Illamående, kräkningar och nedsatt aptit är vanliga besvär som gör att man äter mindre. En ytterligare orsak är att kroppen under dessa förhållanden börjar bryta ner muskelvävnad för att få energi.
Risken för besvär kan minskas betydligt genom att stiga gradvis i höjd och låta kroppen acklimatisera sig, gärna med en vilodag per 1 000 meters stigning över 3 000 meter. Drick rikligt med vatten, undvik alkohol och tung fysisk ansträngning de första dagarna, och lyssna på kroppens signaler. Förvärras symptomen är den viktigaste åtgärden alltid att genast bege sig ned till lägre höjd och söka vård vid behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online