Begreppet hepatit syftar på en inflammation i levern, ett tillstånd som kan få allvarliga konsekvenser för hela kroppens funktion. Levern har ett enormt ansvar: den bryter ner proteiner, filtrerar bort gifter, producerar hormoner och håller ämnesomsättningen i balans. När levern inte fungerar som den ska sätts alla dessa viktiga processer ur spel.
Enligt U.S. Department of Health and Human Services finns det tre huvudformer av hepatit, som samtliga orsakas av virus. Behandlingen fokuserar främst på att lindra symtomen och förebygga komplikationer, även om möjligheterna till bot idag ser olika ut beroende på vilken typ av hepatit det gäller.
Hepatit A är en leversjukdom som orsakas av HAV-viruset (hepatit A-virus). Viruset smittar via fecalt kontaminerad mat eller vatten samt genom sexuella kontakter. Hepatit A är en akut sjukdom, vilket innebär att den börjar plötsligt men varar endast en kort tid. Enligt amerikanska CDC (Centers for Disease Control and Prevention) brukar sjukdomen pågå i flera veckor innan den läker ut av sig själv.
De första symtomen liknar ofta vanlig influensa och kommer kort efter smillan. Därefter följer ofta illamående, aptitlöshet, klåda, magont och gulfärgning av hud och ögonvitor (gulsot). En viktig detalj är att den som en gång haft hepatit A utvecklar livslång immunitet och därför inte kan insjukna igen.
Hepatit B orsakas av HBV-viruset (hepatit B-virus). Sjukdomens allvarlighetsgrad varierar kraftigt – kroniska fall kan med tiden leda till allvarlig leverskada eller levercancer. Enligt NDDIC (National Digestive Diseases Information Clearinghouse) kan vem som helst drabbas, men risken är störst för barn som föds av mödrar med hepatit B, personer som injicerar droger samt de som bor tillsammans med en smittad person eller i områden där smittan är vanlig.
Viruset sprids via kroppsvätskor från en smittad person och kan ge en rad olika symtom, bland annat gulsot, blödningsproblem, lätt uppstådda blåmärken, trötthet, illamående, aptitlöshet, ljusa avföringar och mörk urin.
Hepatit C (HCV) är den allvarligaste av de tre leverinflammationerna. Den smittar oftast via infekterat blod, men kan även överföras sexuellt. Enligt U.S. National Library of Medicine ger viruset mycket få eller inga symtom alls i det tidiga skedet av infektionen. När symtom väl uppstår består de oftast av muskelvärk, kräkningar, trötthet, gulsot och ömhet över leverområdet.
Hepatit A kan förebyggas genom god hygien. Enligt Mayo Clinic bör man även undvika otillräckligt tillagad fisk och kött. I områden med många utbrott av hepatit A är det klokt att dricka flaskvatten eller koka kranvattnet innan man dricker det.
Hepatit B och C undviks bäst genom att använda sterila kanyler, vara extra försiktig vid kontakt med andras blod och kroppsvätskor samt ha säkrare sex. Det finns vaccin mot både hepatit A och hepatit B, men inget vaccin skyddar mot hepatit C.
Enligt Hepatitis Foundation International tillfrisknar de flesta med hepatit A utan någon behandling alls. Patienter med hepatit B behöver ofta interferonbehandling för att lindra sina symtom – en behandling som vanligtvis pågår i minst sex månader.
Även patienter med hepatit C behandlas med interferon, ofta i kombination med ribavirin. Ribavirin är ett antiviralt läkemedel som kan orsaka biverkningen anemi (blodbrist), vilket gör att patienter som får detta läkemedel måste övervakas noga och vid behov också behandlas för anemin. Idag finns dessutom moderna direktverkande antivirala läkemedel (DAA) som botar hepatit C hos över 95 procent av de behandlade patienterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online