De flesta diagnoser av genital herpes är korrekta och grundas på laboratorieanalyser samt en undersökning av det drabbade området. Vissa typer av herpestester rekommenderas dock inte längre, eftersom de kan leda till falskt positiva resultat.
Immunoglobulin M (IgM)-antikroppstest var tidigare en vanligt rekommenderad metod för herpestestning, eftersom den kunde påvisa att en infektion med ett humant herpesvirus hade inträffat.
Enligt American Social Health Association (ASHA) rekommenderas IgM-antikroppstest inte längre för herpesdiagnostik. Testet kan nämligen inte skilja mellan genital herpes och munsårsinfektioner. Ett positivt resultat kan till och med utlösas av andra herpesvirus, exempelvis varicella-zosterviruset, som orsakar vattkoppor och bältros.
ASHA rekommenderar i stället immunoglobulin G (IgG)-antikroppstest, eftersom denna metod kan identifiera vilken typ av herpesvirus som orsakat infektionen.
Även om ett IgG-test kan avgöra vilken typ av herpes som föreligger, kan det inte fastställa att det rör sig om genital herpes. Herpes simplex-2-viruset, som orsakar genital herpes, kan även infektera munområdet och ge upphov till munsår. Enligt International Herpes Management Forum (IHMF) räcker därför ett antikroppstest inte ensamt för att bekräfta en diagnos.
Enligt IHMF är standardförfarandet att ta ett prov från ett herpesutslag och låta provet antingen odlas eller analyseras med ett antigentest för att kunna påvisa en genital herpesinfektion.
Sammanfattning: Om du misstänker att du har genital herpes bör du kontakta vårdpersonal för rätt typ av testning. En kombination av klinisk undersökning, provtagning från utslag och vid behov ett IgG-blodprov ger de mest tillförlitliga resultaten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online