Behandling med proteashämmare innebär användning av läkemedel som kallas proteashämmare (PI, protease inhibitors). Dessa har använts i kombination med andra läkemedel som en behandling mot hiv. Det finns flera proteashämmare godkända av FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, på marknaden idag.
Proteas är ett matsmältningsenzym som behövs för att kroppen ska kunna bryta ner protein. Hiv-viruset behöver detta enzym för att kunna bilda nya viruspartiklar.
Den proteashämmande behandlingen bygger på tabletter med proteashämmare som kombineras med nukleosidanaloger och icke-nukleosidala omvänt transkriptashämmare för att skapa en så kallad läkemedelscocktail. Genom att blockera (hämma) proteaset kan hiv visserligen göra kopior av sig själv, men viruset kan inte infektera nya celler utan det nödvändiga proteasenzymet.
Enligt webbplatsen Simple Facts Project har FDA hittills godkänt åtta olika proteashämmare. De generiska namnen är amprenavir, fosamprenavir, indinavir, ritonavir, saquinavir, lopinavir/ritonavir och nelfinavir.
Den största vinsten med proteashämmare har varit för personer som lever med hiv. Som en del av cocktailbehandlingen minskade sjukdomar till följd av opportunistiska infektioner, liksom dödligheten i aids, med cirka 70 procent.
Hiv fortsätter ständigt att bilda nya virus. Äldre typer av proteashämmare kanske därför inte är lika effektiva mot nyare virusvarianter, vilket gör att behandlingen behöver anpassas över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online