AIDS (CD4 <200 celler/µL eller AIDS-definierande sjukdom) skapar djup immunbrist, vilket förvandlar normalt harmlösa organismer till dödliga patogener.
Immunologisk bakgrund till sårbarhet
- CD4+ T-cellexhauster: Förlust av Th1 (IFN-γ, makrofagaktivering), Th17 (slemhinnsförsvar), Tfh (B-cellehjälp), Treg (immunreglering).
- Nedsatt cellmedierad immunitet: Intracellulära patogener kontrolleras ej (TB, svampar, virus, parasiter).
- Humoral dysfunktion: B-cellehyperaktivering men dåligt specifikt antikroppssvar; polyklonal hypergammaglobulinemi.
- Innata immunbrister: Neutrofil oxidativt spår, makrofag fagocytos, NK-cellfunktion nedsatt.
- Hög virallast: HIV-viremi → immunaktivering, utmattning, apoptosis.
Stora opportunistiska infektioner (OI) efter CD4-strata
| CD4-antal | Typiska OI |
|---|
| >500 | TB, bakteriell pneumoni, HSV, VZV (bältros) |
| 200–500 | Mun-/svalgkandidias, HPV, Kaposis sarkom |
| <200 | PCP (Pneumocystis jirovecii), Toxoplasma encefalit, Kryptokock meningit |
| <100 | MAC (M. avium complex), CMV retinit/colit, Progressiv multifokal leukoencefalopati (JCV) |
| <50 | Disseminerade svamp (Histoplasma, Coccidioides), CNS-lymfom, svår matsmältning |
Synergistiska dödlighetsfaktorer
- Koinfektioner: TB + HIV → 2× dödlighet; HCV → accelererad leversjukdom.
- Undernäring/matsmältning: Katabolt tillstånd → immunkollaps.
- Immunrekonstitutionsinflammatoriskt syndrom (IRIS): Paradoxalt försämring på ART.
- Diagnostiska fördröjningar: Atypiska presentationer, begränsade resurser.
- Behandlingstillgång: Lakemedelsinteraktioner (rifampicin + PI/NNRTI), toxicitet, adhaerens.
Preventionsstrategi (WHO/CDC)
- ART initiering ASAP: Återställer CD4, minskar OI-risk 70–90%.
- Primärprofylax: TMP-SMX (PCP, toxo), azitromycin (MAC), fluconazol (crypto) per CD4-trösklar.
- Vaccination: Pneumokock, HepB, HPV, COVID, influensa (inaktiverad); undvik levande om CD4<200.
- Screening: TB (IGRA), krypto Ag (om CD4<100), CMV-viremi.
Modern ART förvandlar AIDS från dödlig till kroniskt hanterbart tillstånd. Tidig diagnostik och upprätthållen viral undertryckning förebygger OI.
