Aids (förvärvat immunbristsyndrom) är en sjukdom som allvarligt försämrar immunsystemet. Den orsakas av hiv (humant immunbristvirus) och betraktas som det slutliga stadiet av en hiv-infektion. Behandlingen består av antiretrovirala läkemedel vars mål är att hämma virusets förmåga att föröka sig i kroppens celler. Idag finns sju olika klasser av antiretrovirala läkemedel.
Aids kan idag inte botas. Syftet med behandlingen är därför att hålla viruset nere så länge som möjligt och att bevara eller förbättra patientens livskvalitet. Vanligen får patienten en kombinationsbehandling med minst tre olika preparat.
Nukleosidanalog hämmare av omvänt transkriptas (NRTI) blockerar replikationen av hiv-enzymet omvänt transkriptas. Till denna grupp hör Retrovir, Epivir, Videx, Zerit och Ziagen. Emtriva är ett nyare läkemedel som kan behandla både hiv och hepatit B, en av de infektioner som en person med försvagat immunförsvar lättare kan drabbas av.
Nukleotidhämmare av omvänt transkriptas (NtRTI) fungerar på liknande sätt som NRTI genom att hindra enzymet omvänt transkriptas från att kopiera sig självt, och de kan även användas mot hepatit B. Denna behandling förskrivs framför allt till patienter som blivit resistenta mot NRTI. Viread är för närvarande det enda godkända läkemedlet i klassen.
Proteashämmare angriper hiv-enzymet proteas och gör att nya hiv-partiklar blir oskadliggjorda och oförmögna att smitta. Exempel på preparat är Invirase, Norvir, Crixivan, Viracept, Agenerase, Kaletra, Reyataz och Aptivus.
Vanliga biverkningar är illamående, diarré och andra mag-tarmbesvär. Proteashämmare påverkar även fettomsättningen, vilket kan leda till att kroppsfett förloras på armar, ben och ansikte, medan fett i stället lagras mellan skuldrorna eller runt buken.
Denna läkemedelsklass binder sig direkt till enzymet omvänt transkriptas och gör det verkningslöst. Preparat inom gruppen är Viramune, Rescriptor, Sustiva och Intelence. Utslag i huden är en vanlig biverkning hos många som använder dessa läkemedel.
Fusionshämmare används mot resistenta hiv-stammar som inte har svarat på annan behandling. De hindrar cellemembranet hos infekterade celler från att fusionera med membranet hos omgivande friska celler, vilket stoppar spridningen av viruset. Fuzeon ges som injektion och brukar användas som ensamstående preparat i sin klass.
Även integrasihämmare riktas mot resistenta virusstammar, men är avsedda att kombineras med andra antiretrovirala läkemedel. De stoppar produktionen av enzymet integras, vilket förhindrar att hiv-virusets DNA byggs in i människans eget DNA. Isentress var länge den enda godkända integrasihämmaren.
Kemokinkoreceptorhämmare (CCR5-antagonister) behandlar en särskild variant av viruset som kallas CCR5-tropisk hiv-1. Till skillnad från övriga läkemedel, som angriper viruset självt, verkar Selzentry på ett protein i kroppens egna celler och blockerar därmed virusets väg in i dem.
Den så kallade virusnivån, alltså mängden hiv i kroppen, är måttstocken för hur väl behandlingen fungerar. Virusnivån mäts före behandlingsstart och därefter ungefär var tredje till fjärde månad – ibland oftare. Resultaten avgör om behandlingsschemat behöver justeras.
Enligt Mayo Clinic finns många nya läkemedel under utveckling eller prövning i kliniska studier. Den amerikanska tjänsten AIDSinfo (telefon 800-874-2572) erbjuder aktuell information om nya terapier och pågående forskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online