Adulta stamceller är omogna celler i kroppen som ännu inte har differentierats – de har alltså inte specialiserat sig för en specifik funktion – och som kan dela sig för att ersätta slitna eller döda celler. Även om adulta stamceller inte är lika mångsidiga som embryonala stamceller har de andra fördelar som gör dem till ett lovande forskningsområde. En av de behandlingar som forskare hoppas att adulta stamceller så småningom kan leda till är ett helt nytt sätt att behandla hjärtsjukdom.
Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är hjärtsjukdom den vanligaste dödsorsaken i USA och står för ungefär en fjärdedel av alla dödsfall varje år. En av de främsta bovarna är kranskärlssjukdom, en sjukdom där plack ansamlas på insidan av de artärer som försörjer hjärtmuskeln med blod. Den överdrivna plackbildningen kan leda till att en blodpropp uppstår, vilket utlöser en hjärtinfarkt som oftast orsakar irreparabla skador på hjärtmuskelvävnaden. Om läkare skulle kunna ersätta den skadade hjärtvävnaden med nya hjärtmuskelceller (kardiomyocyter) skulle de kanske kunna vända skadan och rädda fler liv.
De flesta celler i kroppen är specialiserade för att utföra specifika funktioner. Stamceller är däremot odifferentierade – de har ännu inte åtagit sig en särskild uppgift. När de delar sig sker det asymmetriskt: en av de två dottercellerna blir en ny stamcell medan den andra blir en mer specialiserad (differentierad) cell. I princip kan stamceller dela sig obegränsat för att ersätta andra celler eller bilda olika vävnadstyper under tillväxt och utveckling.
Embryonala stamceller hämtas från den inre cellmassan i en blastocyst (ett tidigt embryostadium) och kan utvecklas till vilken som helst celltyp i kroppen – en förmåga som kallas pluripotens. Denna anmärkningsvärda mångsidighet skulle kunna göra embryonala stamceller till ett särskilt kraftfullt verktyg för att ersätta eller reparera skadade vävnader hos patienter med tillstånd som exempelvis ryggmärgsskador. Forskningen har dock väckt kontroverser eftersom mänskliga embryo har använts för att erhålla cellerna. Det finns dessutom en risk att immunförsvaret stöter bort och angriper transplanterade embryonala stamceller, på ungefär samma sätt som vid vissa organtransplantationer.
Adulta stamceller hämtas i stället från vuxen vävnad, där de är relativt sällsynta men fyller en livsviktig funktion genom att ersätta döda eller slitna celler. Adulta stamceller är mindre benägna att utlösa ett immunsvar, eftersom patientens egna stamceller snarare än en donators används för att ersätta skadad vävnad. De är dock mindre mångsidiga än embryonala stamceller, eftersom de tycks kunna bilda endast ett begränsat antal celltyper och därmed kan ha färre användningsområden.
Om forskare skulle lyckas odla en patients adulta stamceller så att de bildar fler stamceller, för att därefter föra tillbaka dem till patientens hjärtmuskel, skulle läkare få tillgång till en kraftfull teknik för att reparera skador efter en hjärtinfarkt. En studie som publicerades i tidskriften Nature 2001 visade att detta är möjligt hos råttor, och ett flertal efterföljande studier har utforskat möjligheten ytterligare, både i djurmodeller och hos människor inom ramen för olika kliniska prövningar.
Tyvärr har framstegen, trots adulta stamcellers enorma potential, hittills varit blygsamma och många utmaningar återstår. En studie som publicerades i Journal of Clinical Investigation 2010 konstaterade att behandling av hjärtsjukdom med benmärgsceller och progenitorceller från skelettmuskel endast gav marginella positiva effekter i kliniska prövningar, möjligen eftersom adulta stamceller har en begränsad plasticitet. Forskare prover därför olika angreppssätt, använder stamceller från olika källor och arbetar för att förstå mer om de faktorer som styr när stamceller delar sig och differentierar sig – allt i hopp om att forskningen ska leda till bättre behandlingar mot hjärtsjukdom, USA:s vanligaste dödsorsak.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online