Hjärtat består av fyra hålrum: de två övre kallas förmak och de två nedre kallas kammare. Blodflödet genom hjärtat rör sig alltid i samma riktning – in i förmaken, ner i kamrarna och sedan ut ur hjärtat. Mellan hålrummen finns små ”portar” som kallas klaffar. Vid normal funktion öppnas klaffarna när hjärtat drar ihop sig och stängs när det slappnar av, vilket säkerställer att blodet flyter åt rätt håll.
När en klaff inte fungerar som den ska kan den misslyckas med att öppna eller stänga ordentligt, vilket förändrar blodflödet genom hjärtat och kan ge upphov till en rad olika symtom.
Patienter kan uppleva hjärtklappning och bröstsmärta. Eftersom en defekt klaff påverkar blodflödet är det också vanligt med trötthet, svimningar, yrsel och nedsatt fysisk uthållighet.
Blodtrycket kan vara högre eller lägre än normalt. Kraftig svullnad i vävnaderna samt buksmärta kan dessutom uppstå på grund av vätskeansamling. Andra typiska symtom är andnöd, särskilt vid ansträngning eller i liggande ställning, samt en ökad hosta som ibland åtföljs av slembildning.
Ett tydligt tecken på klafffel är ett extra ljud från hjärtat – ett så kallat blåsljud – som uppstår när klaffen öppnas eller stängs i otakt med hjärtslagen. Läkaren kan höra detta ljud med ett stetoskop vid en vanlig läkarundersökning.
En defekt klaff kan också synas vid magnetkameraundersökning (MR), ultraljud och ekokardiografi. Vid en hjärtkateterisering sprutas kontrastvätska in i hjärtats kärl, vilket gör att den skadade klaffen kan visas på röntgenbilder. Ett elektrokardiogram (EKG) kan dessutom avslöja oregelbundenheter i hjärtrytmen som tyder på att klaffen inte fungerar korrekt.
Om klafffelet är allvarligt, eller inte svarar på andra behandlingsformer, kan läkaren besluta att klaffen ska bytas ut. Patientens ålder och allmänna hälsotillstånd spelar ofta en stor roll i beslutet, eftersom vissa patienter löper större risk för komplikationer vid operation.
Om patienten ändå behöver genomgå hjärtkirurgi av annat skäl, till exempel en bypassoperation vid kranskärlssjukdom, kan läkaren välja att utföra klaffbytet i samma ingrepp. Det minskar risken och belastningen för patienten jämfört med två separata operationer.
Vid ett klaffbyte används antingen mekaniska klaffar, tillverkade av slitstarka material som kan hålla livet ut men som kräver livslång behandling med blodförtunnande mediciner, eller biologiska klaffar från djur- eller mänsklig vävnad, som ofta behöver bytas ut efter en viss tid men som har lägre risk för blodproppar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online