En hjärtdefibrillator behandlar farligt snabba hjärtrytmer med en kraftig elektrisk stöt. En pacemaker genererar däremot betydligt mindre impulser för att hindra hjärtat från att slå för långsamt. Även om båda apparaterna opereras in i kroppen och arbetar med hjärtats rytm, skiljer sig deras uppgifter åt på flera viktiga sätt.
Båda enheterna består av en generator och elektroder. Generatorn är ett litet hölje av titan som innehåller en styrkrets och ett litiumbatteri. En eller flera isolerade ledningar – elektroderna – förbinder generatorn med hjärtat.
Styrkretsen övervakar kontinuerligt hjärtats aktivitet och genererar impulser när rytmerna behöver korrigeras. En pacemaker svarar på alltför långsamma rytmer med små elektriska impulser som får hjärtat att slå som det ska. En defibrillator, som ofta även har pacemakerfunktion, reagerar dessutom på farligt snabba rytmer genom att avge en kraftig stöt. Stöten stoppar tillfälligt hjärtats aktivitet, vilket ger det möjlighet att återuppta en normal rytm.
För varje ny generation blir apparaterna mindre, men defibrillatorer är vanligtvis större än pacemakers eftersom de kräver mer batterikapacitet. År 2010 mätte defibrillatorer omkring 5–6 centimeter i bredd och var ungefär 1–1,5 centimeter tjocka. Dagens modeller är ännu smidigare och lättare att bära.
När du vant dig vid en pacemaker bör du knappt märka av den, även om du ofta känner dig piggare och får mer energi i vardagen. En defibrillatorstöt kan däremot kännas smärtsam, ungefär som ett kraftigt slag mot bröstet. I bästa fall ska dina hjärtmediciner se till att defibrillering aldrig behövs.
Försiktighetsåtgärderna är desamma för båda typerna av apparater: undvik starka elektromagnetiska fält samt hård fysisk påverkan mot det område där enheten sitter. Din läkare kan hjälpa dig att bedöma vilken apparat som passar just dina behov bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online