Acyanotisk hjärtsjukdom är ett medfött cirkulationsproblem. Tillståndet skiljer sig från många andra medfödda hjärtfel genom att det inte ger upphov till blåaktig hud eller naglar – därav beteckningen "acyanotisk", som bokstavligen betyder "blir inte blå". Det innebär att blodet innehåller tillräckligt med syre för att upprätthålla kroppens normala funktion, även om cyanos (blå hud och naglar till följd av syrebrist) kan utvecklas senare i livet. En av de största farhågorna hos dessa patienter är att tillståndet kan leda till högerkammarsvikt eller andra komplikationer på grund av den ökade belastning som läggs på hjärtat.
Under fostertiden finns en naturlig förbindelse mellan barnets aorta och lungartär. Tack vare denna förbindelse kan modern försörja fostret med syre, eftersom barnets egna lungor ännu inte används. Normalt orsakar hormonella förändringar vid födseln att denna förbindelse stängs. Sker inte detta kan det nyfödda barnet få för mycket blod i lungorna, vilket i sin tur kan leda till hjärtsvikt. Behandlingen består vanligen av att stänga förbindelsen, antingen genom kirurgi eller via ett kateterbaserat ingrepp.
VSD (ventrikulär septaldefekt) är den vanligaste formen av acyanotisk hjärtsjukdom och beskrivs ofta som ett "hål i hjärtat". Det handlar om en liten öppning i väggen (septum) mellan hjärtats vänstra och högra kammare. Defekten kännetecknas av att syresatt blod pressas över till hjärtats högra sida och skickas ut i lungorna på nytt, trots att blodet redan passerat dem. Enligt American Heart Association behöver små VSD inte stängas kirurgiskt, eftersom hålet oftast sluts av sig självt. Är hålet däremot stort rekommenderas operation före två års ålder för att förhindra att hjärtat förstoras eller belastas ytterligare.
Stenos innebär en förträngning i hjärtats blodkärl eller klaffar. De tre vanligaste typerna är pulmonalstenos, aortastenos och koarktation. Pulmonalstenos är en förträngning av klaffen som leder blod från hjärtat till lungorna, vilket tvingar höger kammare att arbeta hårdare för att pumpa ut blodet. Aortastenos innebär att aortaklaffen är för trång, vilket medför en förhöjd risk för infektion i klaffen (endokardit). Koarktation innebär att aortan är blockerad eller "ihopklämd", vilket begränsar blodflödet till kroppens nedre del och höjer blodtrycket. Samtliga stenoser kan behandlas antingen med kirurgi eller med ballongvidgning, där en ballong används för att vidga förträngningen.
Vid HLHS (hypoplastiskt vänstersyndrom) har hjärtats vänstra sida inte utvecklats fullt ut. Det drabbar vänster kammare, mitralisklaffen samt aortan och dess klaff. På grund av en öppning mellan hjärtats två förmak måste blodet passera genom ett hål som kallas förmaksseptaldefekt. Det innebär att syresatt blod läcker tillbaka till hjärtats högra sida och cirkuleras igen (jämför PDA ovan). Detta hjärtfel är oftast dödligt. Kirurgiska ingrepp kan lindra trycket på hjärtat, men hittills finns ingen botande behandling.
Vid AVSD (atrioventrikulär septaldefekt) finns ett stort hål i väggen som skiljer hjärtats nedre kammare från de övre förmaken. Ytterligare en komplikation är att de två klaffarna som normalt skiljer förmaken från kamrarna har bildats som en enda gemensam klaff. Det gör att syresatt blod från hjärtats vänstra sida strömmar över till högra sidan och sedan pumpas ut i lungorna. Hjärttet tvingas arbeta övertid, vilket kan leda till att det förstoras. Operation utförs vanligtvis under spädbarnsåren för att dela upp klaffarna och stänga hålet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online