Vad är klass III-hjärtsvikt? Symptom, behandling och prognos

Kongestiv hjärtsvikt (CHF) är inte en sjukdom i sig, utan ett symtom på att hjärtat inte fungerar som det ska. När hjärtat inte pumpar tillräckligt kraftfullt, eller inte slappnar av ordentligt för att kunna ta emot nytt blod, samlas vätska upp i lungorna och orsakar svullnader i ben och fötter.

Symptom

Hjärtsvikt kan ge trötthet, yrsel, ödem (vätskeansamling) och andnöd. Det kan också orsaka en rad andra besvär, bland annat minnesproblem, domningar, illamående, sömnlöshet samt smärta i underben eller fötter.

Klassificering

Enligt American Heart Association baseras klassificeringen av hjärtsvikt på hur mycket tillståndet begränsar den fysiska aktiviteten. Denna indelning motsvarar den så kallade NYHA-klassificeringen (New York Heart Association), som används världen över:

• Klass I: Inga begränsningar i fysisk aktivitet.
• Klass II: Trötthet eller andnöd vid vanlig daglig aktivitet.
• Klass III: Redan mindre än vanlig aktivitet ger symptom, och patienten mår endast bra i vila.
• Klass IV: Patienten har besvär även när hen vilar.

Vid klass III-hjärtsvikt är alltså vardagsaktiviteter som att gå korta sträckor eller utföra lätta sysslor ofta nog för att utlösa andnöd och trötthet.

Behandling

Den främsta läkemedelsbehandlingen mot hjärtsvikt är ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare). De flesta patienter behöver fortsätta med ACE-hämmare livet ut, även om symptomen förbättras. Utöver detta kan läkaren komplettera med betablockerare, diuretika (vätskedrivande läkemedel) samt råd om kost- och livsstilsförändringar, exempelvis saltreducerad kost och anpassad motion.

Tester och diagnos

Hjärtsvikt kan felaktigt diagnostiseras som luftvägsinfektion, astma eller gallsten. Hjärttester som ekokardiografi eller röntgen kan visa en förstorad hjärta eller hur väl hjärtat fungerar. Ett blodprov på cirka 15 minuter, kallat Triage BNP, mäter nivån av ett hormon som effektivt kan bekräfta diagnosen hjärtsvikt.

Prognos

Patienter med kongestiv hjärtsvikt kan leva länge med rätt behandling, och även om de sällan återfår helt normal funktion kan de återvinna en del av sin aktivitetsnivå genom noggrann kost och medicinering. Enligt en studie från 2005, finansierad av U.S. National Institutes of Health, har patienter med samtidig arytmi en betydligt högre risk – upp till 40 procent – att drabbas av plötslig hjärtdöd. Regelbundna kontroller hos läkare är därför viktiga för att följa sjukdomens utveckling och anpassa behandlingen.