När hjärtats kammare inte fungerar som de ska minskas syretillförseln till viktiga organ som hjärnan och musklerna. Det är därför personer med hjärtsjukdom ofta framstår som extremt trötta och fysiskt utmattade.
En pacemaker är en vanlig behandling vid funktionsstörningar i hjärtat. Med hjälp av elektronisk pulsteknik korrigerar den oregelbundna hjärtslag och ser till att hjärtat slår i normal takt. I den här artikeln går vi igenom när en pacemaker rekommenderas, hur ingreppet utförs och vilka risker som finns.
Det finns två huvudsakliga skäl till att en pacemaker rekommenderas:
När hjärtslagen upphör på det här sättet berövas hjärnan syre, vilket leder till yrsel och i förlängningen svimning. Återkommande svimningsanfall beroende på syrebrist kallas synkope. Det är oftast inte en primär diagnos i sig utan snarare ett symtom på en underliggande hjärtsjukdom.
Andra symtom som kan förekomma i samband med synkope är dimsynhet samt pipande eller susande ljud i öronen. Dessa varningssignaler brukar inträffa strax innan personen faktiskt svimmar.
Pacemakerimplantation betraktas som en mindre operation och är ett relativt enkelt ingrepp som vanligtvis utförs i så kallad twilight-narkos (delsedering), antingen på en specialistklinik inom hjärtvården eller på ett sjukhus. Denna typ av narkos är smärtfri och placerar patienten i ett behagligt halvmedvetet tillstånd.
Vid ingreppet förs en tunn elektronisk ledningstråd genom en ven under nyckelbenet, på den sida av kroppen där patienten inte är dominant. Läkaren styrs av bildteknik liknande den som används vid laparoskopisk kirurgi, alltså kirurgi med mycket små snitt, och för in tråden tills den når hjärtat.
Därefter placeras pacemakerns generator under huden och kopplas samman med de nyligen insatta ledningarna som leder till hjärtat. Hela proceduren tar några timmar, och återhämtningen innebär normalt en övernattning på sjukhuset för att kunna övervaka både patienten och hjärtats funktion.
De vanligaste riskerna för patienter med en nyligen implanterad pacemaker är:
Enligt Medical Center vid Ohio State University drabbas endast cirka fem procent av patienterna av fortsatta komplikationer kopplade till apparaten, vilket gör ingreppet mycket säkert för de allra flesta.
Eftersom en pacemaker är en elektronisk apparat har den även ett batteri som förr eller senare måste bytas ut. Utöver detta krävs vanligtvis regelbundna kontroller varannan till var tredje månad för att säkerställa att pacemakern fungerar korrekt och att den information som lagras i apparaten hålls uppdaterad. Genom dessa återkommande kontroller kan din läkare justera inställningarna efter dina behov och upptäcka eventuella problem i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online