Aortaklaffen reglerar blodflödet från vänster hjärtkammare ut i aorta, kroppens största pulsåder, som sedan fördelar det syrerika blodet till resten av kroppen. Vid aortaklaffstenos är klaffen förträngd och öppnas inte tillräckligt, vilket gör det svårt för blodet att passera. Reumatisk feber är en vanlig orsak, men även åldersförändringar och åderförkalkning kan ligga bakom tillståndet. Typiska symtom är andnöd, svimningsanfall och bröstsmärta, särskilt vid fysisk ansträngning.
Läkemedel används för att lindra och kontrollera symtomen, men de botar inte själva klaffsjukdomen. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsalternativen.
Patienter som fått diagnosen aortaklaffstenos men som endast har lindriga symtom, exempelvis trötthet, eller inga symtom alls, bör undvika ansträngande idrott och regelbundet följas upp av sin läkare. Kontrollera hur tillståndet utvecklas är viktigt för att kunna sätta in behandling i tid.
Vid aortaklaffstenos hindras blodflödet ut ur hjärtat, vilket gör att blodet samlas upp både i hjärtat och i kroppens vävnader. Det leder till vätskeansamling, som ofta märks som svullna ben och vrister. Vätskeansamlingen kan behandlas med diuretika, läkemedel som främjar utsöndring av vätska via urinen och därmed minskar belastningen på hjärtat.
Bröstsmärta, även kallad angina pectoris, är ett annat vanligt symtom vid aortaklaffstenos. Smärtan beskrivs ofta som klämmande eller tryckande och beror på att hjärtmuskeln inte får tillräckligt med syre. Läkemedel i gruppen nitrater vidgar blodkärlen, minskar hjärtats arbetsbelastning och kan lindra smärtan.
Bakterier kan ta sig in i blodströmmen vid tandbehandlingar eller andra invasiva ingrepp. En patient med aortaklaffstenos löper ökad risk att drabbas av hjärtklaffsinfektion (endokardit) i samband med sådana procedurer, vilket kan ge ytterligare skada på klaffen. Därför kan förebyggande antibiotikabehandling ges innan ingreppet för att minska infektionsrisken – alltid efter individuell bedömning av ansvarig läkare.
Hjärtat kan slå oregelbundet vid aortaklaffstenos. Digitalisglykosider kan då ordineras för att stärka hjärtmuskelns kontraktionsförmåga och stabilisera hjärtrytmen, vilket förbättrar hjärtats pumpfunktion.
För patienter som lämpar sig för operation är kirurgi den mest effektiva behandlingen vid aortaklaffstenos. Bedömningen grundas på faktorer som ålder, allmänhälsa, livsstil och eventuella samtidiga sjukdomar. Operation rekommenderas när läkemedlen inte längre ger tillräcklig effekt eller när patienten har allvarliga symtom som hjärtsvikt, svår andnöd, svimningar eller återkommande bröstsmärta.
Den kirurgiska behandlingen kan bestå av ballongvidgning (valvuloplastik), där en ballongkateter vidgar den förträngda klaffen, eller klaffbyte, där den skadade klaffen ersätts med en mekanisk eller biologisk klaffprotes. Hos äldre eller operativt hög riskpatienter kan dessutom kateterburen klaffimplantation (TAVI) vara ett alternativ, en mindre invasiv metod som inte kräver öppen hjärtkirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online