EKG står för elektrokardiogram och är en visuell registrering av de elektriska impulser i hjärtat som får det att slå. Läkare använder EKG som ett viktigt verktyg för att upptäcka och diagnostisera eventuella sjukdomar i hjärtat. Detta görs genom att jämföra patientens kurva med den normala EKG-bilden, som fungerar som en referens vid tolkningen.
Ett normalt EKG kallas normal sinusrhythm. Kurvan ritas ut på ett rutnät med exakta mått, där varje våg och intervall motsvarar en specifik fas av hjärtats elektriska aktivitet. Ett fullständigt hjärtslag består av följande delar:
Vid normal sinusrhythm visas P-vågen som en liten, rund kulle i kurvan. Hjärtfrekvensen bör ligga mellan 60 och 100 slag per minut. Vid ett tolvavlednings-EKG ska normala P-vågor i avledning II vara högst 2,5 mm höga och högst 0,11 sekunder breda.
Efter P-vågen följer en kort, rak linje som leder fram till QRS-komplexet. Denna övergång representerar den tid det tar för den elektriska impulsen att ledas från förmaken till kamrarna.
QRS-komplexet följer direkt efter P-vågen och syns som en markant spik i kurvan. Det speglar kamrarnas sammandragning. Ett normalt QRS-komplex ska vara kortare än 0,12 sekunder.
ST-segmentet är den raka linje som ligger mellan QRS-komplexet och T-vågen. Det ska ligga plant i förhållande till baslinjen – varken uppvisar höjning eller sänkning.
Efter QRS-komplexet kommer T-vågen, som ser ut som en något lägre kulle än P-vågen. Den representerar kamrarnas återhämtning. En normal T-våg ska varken vara onormalt hög, platt eller inverterad.
Genom att analysera dessa olika komponenter kan läkare bedöma om hjärtats rytm och elektriska ledning fungerar normalt, eller om det finns avvikelser som kräver ytterligare utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online