Njurartärstenos: diagnos, orsaker och behandling

Enligt National Kidney and Urological Disease Information Clearinghouse (NKUDIC) uppstår njurartärstenos (RAS) när en eller båda artärerna som för blod till njurarna blir förträngda. Ordet "renal" syftar på njuren, medan "stenos" betyder förträngning. Njurartärstenos försämrar njurfunktionen och leder ofta till högt blodtryck. Det finns flera behandlingsmetoder tillgängliga för patienter med RAS, men tillståndet kan återkomma efter behandling.

Riskfaktorer

Enligt University of Maryland Medical Center (UMMC) löper rökare större risk att utveckla njurartärstenos, liksom personer som är överviktiga. RAS diagnostiseras oftast hos människor över 50 års ålder, och män drabbas oftare än kvinnor.

Ytterligare riskfaktorer inkluderar:

• Diabetes
• Höga kolesterolvärden
• Hjärtsjukdom i släkten

Orsaker

Nästan alla fall av njurartärstenos beror på åderförkalkning i njurartärerna (ateroskleros). En ansamling av plack – bestående av fett, kolesterol, kalcium och andra ämnen – gör att artärväggen stelnar och smalnar av. Denna förträngning hämmar blodflödet och kan skada njuren, vilket gör den mindre förmögen att avlägsna överskottsvätska från blodet.

Vissa fall av njurartärstenos, exempelvis vid fibromuskulär dysplasi, kan bero på en onormal celltillväxt i väggarna på njurartärerna.

Diagnos

Njurartärstenos orsakar sällan några tecken eller symtom förrän tillståndet har gått långt. När RAS blir svårt kan det leda till högt blodtryck. Läkaren utför en fysisk undersökning och kan därefter beställa olika diagnostiska tester.

Ultraljud: Med hjälp av ljudvågor skapas bilder av artären, vilket ger läkaren en första överblick över kärlens tillstånd.

Angiografi: Vid en angiografi sprutas kontrastmedel (färgämne) in i blodkärlen via en tunn, flexibel slang som förs in i artären. Denna metod ger en tydligare bild än ett vanligt ultraljud och används ofta för att exakt kunna bedöma graden av förträngning.

Läkemedelsbehandling

Behandlingen av njurartärstenos inkluderar ofta läkemedel för att sänka det höga blodtryck som sjukdomen orsakar, exempelvis betablockerare och diuretika (vätskedrivande mediciner).

Läkaren kan även förskriva:

• Kolesterolsänkande läkemedel – statiner som atorvastatin (Lipitor) eller simvastatin (Zocor) – för att förebygga nytt plack i artärerna.
• Blodförtunnande medicin – såsom acetylsalicylsyra (aspirin) – för att förbättra blodflödet genom artärerna.

Kirurgisk behandling

Vid svåra fall av njurartärstenos kan operation bli nödvändig. Två vanliga ingrepp är:

• Endarterektomi: Kirurgen avlägsnar placket från artären för att återupprätta ett normalt blodflöde.
• Bypassoperation: Ett blodkärl eller en syntetisk slang används för att skapa en alternativ väg runt den blockerade artären, så att blodet når njuren.

Efter en kirurgisk ingrepp är det viktigt att hålla regelbunden kontakt med sin läkare, eftersom det alltid finns en risk att förträngningen återkommer. Regelbundna kontroller hjälper till att upptäcka ett återfall i tid och anpassa behandlingen vid behov.