Hur orsakar Marfans syndrom utvidgning av aortan?

Marfans syndrom leder till utvidgning av aortan framför allt till följd av defekter i den extracellulära matrixen (ECM) i aortaväggen. Denna sällsynta ärftliga sjukdom orsakas av mutationer i FBN1-genen, som kodar för proteinet fibrillin-1. Fibrillin-1 är en avgörande beståndsdel i de elastiska fibrerna och ger styrka, elasticitet och motståndskraft åt olika vävnader i kroppen – däribland aortaväggen.

Så leder Marfans syndrom till aortaaneurysm

Strukturella förändringar i kärlväggen

Mutationer i fibrillin-1 stör den normala produktionen och sammanfogningen av elastiska fibrer i aortas mediaskikt, alltså aortaväggens mellersta lager. Detta skikt innehåller normalt ett tätt nätverk av elastiska fibrer som omges av glatta muskelceller och kollagen. Vid Marfans syndrom försvagas detta nätverk, vilket minskar aortans strukturella stabilitet samt dess förmåga att återgå till ursprungsform efter varje hjärtslag.

Progressiv utvidgning av aortan

När det elastiska stödet går förlorat blir aortaväggen svagare och mer benägen att vidgas. Aortaroten, den del av aortan som ligger närmast hjärtat, är särskilt utsatt. När aortaroten vidgas kan aortaklappen börja fungera otillräckligt, vilket leder till aortainsufficiens – ett läckage som gör att blod flödar tillbaka mot hjärtat.

Ökad väggspänning

Den utvidgade aortan utsätts för ökad mekanisk påfrestning på grund av trycket från blodflödet. Den försvagade kärlväggen har svårt att motstå denna belastning, vilket driver utvecklingen ytterligare mot större utvidgning och i värsta fall bristning.

Försämrad funktion hos glatta muskelceller

Marfans syndrom påverkar även de glatta muskelcellerna i aortaväggen. Normalt bidrar dessa celler till aortans kontraktila egenskaper och hjälper till att upprätthålla kärltonus. Vid sjukdomen kan cellernas funktion bli störd, vilket försämrar aortans förmåga att reglera blodflödet och motstå fortsatt utvidgning.

Störd TGF-beta-signalering

Fibrillin-1 deltar även i reguleringen av signalvägen för transformande tillväxtfaktor-beta (TGF-beta), som är viktig för att upprätthålla vävnadernas normala balans. En dysreglerad TGF-beta-signalering vid Marfans syndrom bidrar till onormal ombyggnad och överdriven tillväxt av aortaväggen.

Tillsammans leder dessa faktorer till en progressiv utvidgning av aortan, vilket i slutändan ökar risken för aortadissektion – ett livshotande tillstånd som innebär att ett snitt eller en spricka uppstår i aortaväggen. Regelbundna kontroller med bilddiagnostik och medicinsk behandling är därför avgörande för personer med Marfans syndrom.