Det kardiala ledningssystemet är ett nätverk av specialiserad elektrisk vävnad som koordinerar hjärtslaget – säkerställer att förmakarna kontraherar före kammarna, och att kammarna kontraherar på ett synkroniserat, effektivt sätt.
Viktiga komponenter
1. Sinusnoden (SA-noden)
- Läge: Höger förmak, nära överst venernas anslutning.
- Funktion: Primär pacemaker. Spontan depolarisering vid 60–100 slag/min (intrinsic frekvens), inleder varje hjärtslag. Impulsen sprider sig genom båda förmaken → förmakskontraktion.
2. Förmaks-kammarnoden (AV-noden)
- Läge: Interatrial septum, nära trikuspidalvalven (Kochs triangel).
- Funktion: Fördröjer impulsen (~120 ms) vilket möjliggör förmaksut tömning i kammarna före kammarkontraktion. Reserv-pacemaker (40–60 slag/min).
3. His-bundel (AV-bundel)
- Läge: Från AV-noden genom det fibrosa skelettet till interventrikulära septet.
- Funktion: Ledar impulsen till bundelgrenarna.
4. Höger och vänster bundelgren
- Höger bundelgren (RBB): Löper ner längs höger sida av septet → höger kammare.
- Vänster bundelgren (LBB): Delas upp i anterior och posterior fascikel → vänster kammare.
- Funktion: Snabb, synkroniserad kammardepolarisering → koordinerad kontraktion.
5. Purkinje-fibrer
- Terminalt nätverk som distribuerar impulsen till kammarmyokardet, säkerställer nästan samtidig aktivering.
Klinisk relevans
- SA-nodsdysfunktion: Sinusbradykardi, sinusarrest, sick sinus syndrome.
- AV-block: 1° (förlängd PR), 2° (Mobitz I/Wenckebach, Mobitz II), 3° (total hjärtblock) → fördröjd eller misslyckad ledning.
- Bundelgrensblock: RBBB, LBBB, bifascikulärt block → bred QRS, kammardyssynkroni.
- Ektopiska fokuser: Förmaks-/kammarextrasystolier, takyardier, flimmer.
Att förstå detta system är avgörande för EKG-tolkning, hantering av arytmier och genomförande av procedurer (ablation, pacemaker, CRT). Hjärtats elektriska ledningar är lika vitala som dess rörledningar.