Elektrisk kardioversion levererar en synkroniserad chock för att återställa förmaksflimmer (AF) till sinusrytm. Den försvagar INTE hjärtmuskeln.
Säkerhetsprofil
- Akuta risker (låga): Hudbrännskador, transitoriska arytmier (bradykardi, VT/VF <1%), tromboemboli (om inte antikoagulerad).
- Ingen långtidig myokardskada: Chockenergi (50–200 J bifasisk) långt under skadetröskel. Ingen minskning av ejektionsfraktion.
- Framgångsgrad: 90%+ för akut AF; lägre för persistens/varaktig AF, stor LA, metaboliska rubbningar.
Kritisk förutsättning: Antikoagulation
- AF >48 timmar eller okänd varaktighet → terapeutisk antikoagulation ≥3 veckor före OCH 4 veckor efter.
- Alternativ: TEE-guidad kardioversion (inga LA-appendage tromb) → antikoagulera perioperativt.
- CHA₂DS₂-VASc vägledar långsiktig antikoagulation oavsett rytm.
Farmakologisk kardioversion
- Flekainid, propafenon, ibutilid, amiodaron – för nyligen debuterat AF, ingen strukturell hjärtsjukdom (flekainid/propafenon).
- Lägre akut framgång än elektrisk; proarytmi-risk.
När kardioversion misslyckas eller återkommer
Kateterablation (lungvenisolation) – överlägsen långsiktig rytmkontroll, särskilt vid paroxysmal AF.
Kardioversion är säker och effektiv vid indikation och antikoagulation. Den behandlar rytmen, inte substratet.
