Binjureinsufficiens är ett tillstånd där binjurarna inte producerar tillräckliga mängder hormoner, framför allt kortisol. Tillståndet är behandlingsbart, och personer med binjureinsufficiens kan dessutom vidta förebyggande åtgärder för att undvika akuta medicinska situationer.
Innan behandlingen påbörjas måste läkaren avgöra om insufficiensen är ett primärt tillstånd – den primära formen kallas Addisons sjukdom – eller om det rör sig om en sekundär form, vilket innebär att bristen orsakas av ett annat underliggande problem, exempelvis störningar i hypofysen. Enligt National Endocrine and Metabolic Diseases Information Service (NEMDIS) är sekundär binjureinsufficiens vanligare än Addisons sjukdom.
Grundpelaren i behandlingen är hormonersättningsterapi. Hormonet kortisol ersätts med läkemedel som hydrokortison, prednison eller kortisonacetat, medan fludrokortison används för att ersätta aldosteron. Enligt Mayo Clinic kan vissa kvinnor dessutom få behandling med dehydroepiandrosteron (DHEA).
Personer som har den sekundära formen av binjureinsufficiens behöver ofta inte någon aldosteronersättning, eftersom aldosteronproduktionen i dessa fall vanligtvis fungerar normalt. Detta framgår av NEMDIS.
En allvarlig akut komplikation vid binjureinsufficiens är den så kallade addisoniska krisen. Krisen kan orsaka kraftigt lågt blodtryck, lågt blodsocker och höga kaliumvärden i blodet, vilket kräver omedelbar vård. Enligt Mayo Clinic består akutbehandlingen av intravenöst hydrokortison, saltlösning (koksalt) och dextros (glukos).
Enligt NEMDIS bör alla med binjureinsufficiens bära med sig ett kort eller ett medicinskt larmmärke som anger vilken kortisondos som ska ges i händelse av en nödsituation. Den som reser bort hemifrån bör dessutom alltid ha en extra dos kortisol tillgänglig. Att informera närstående om tillståndet och hur en akutsituation ska hanteras kan också vara livsviktigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online