Så undviker du yrsel och åksjuka på berg- och dalbana

Yrsel hänger samman med kroppens balanssinne, som upprätthålls genom ett komplext samspel mellan innerörat, ögonen, tryckreceptorer i lederna i de nedre extremiteterna och ryggraden samt centrala nervsystemet. En åktur på en berg- och dalbana kan störa kroppens balans och utlösa både yrsel och åksjuka. Det goda nyheterna är att de flesta fall är lindriga och går att förebygga eller behandla på egen hand.

Vad är yrsel?

En person som är yr kan uppleva en eller flera av följande symtom: en svimfärdig känsla, ostadighet, obehag eller en svävande känsla i kroppen. De allvarligaste symtomen inkluderar hög feber, kraftig huvudvärk, kramper, kräkningar, bröstsmärta och hjärtklappning, oförmåga att röra en extremitet samt plötslig hörsel-, syn- eller talsvikt.

Vissa personer upplever yrsel som åksjuka – en illamående känsla som orsakas av rörelser, till exempel från en berg- och dalbana, ett flygplan eller en båt.

Tips för att förebygga yrsel

För att undvika yrselanfall i samband med berg- och dalbaneåkter kan följande åtgärder hjälpa:

• Undvik snabba positionsbyten och häftiga huvudrörelser.
• Minska eller sluta använda produkter som försämrar cirkulationen, som tobak, salt, koffein och alkohol.
• Minimera stress och exponering för allergiframkallande ämnen.
• Drick rikligt med vätska.
• Behandla eventuella infektioner i öron, bihålor eller luftvägar innan du åker.

Tips för att förebygga åksjuka

Åksjuka kan ofta förebyggas med några enkla val under själva åkten:

• Undvik att sitta längst bak i vagnen.
• Sitt aldrig med ansiktet vänd bakåt.
• Titta inte på eller prata med någon som redan mår dåligt av åksjuka.
• Undvik starka lukter samt kryddstark och fet mat före åkten.
• Prata med din läkare om läkemedel som kan lindra besvären.

När ska du söka vård?

Allvarliga eller återkommande yrselbesvär bör undersökas av en läkare som är specialiserad på öron, näsa och hals samt balans- och neurologiska sjukdomar. Rutinundersökningar kan utföras på vilken läkarmottagning som helst och inkluderar kontroll av blodtryck, nerv- och balansfunktion samt hörsel.

De vanligaste undersökningarna är datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI), samt ENG (elektronystagmografi) eller VNG (videonystagmografi) – specifika tester av ögonrörelser där vatten eller luft används för att stimulera innerörat. I vissa fall kompletteras utredningen med blodprov och en hjärtundersökning.

När läkaren har gått igenom resultaten ordineras oftast läkemedel och balansträningsövningar som behandling.