Värdet av ett laboratorieresultat är aldrig bättre än kvaliteten på det prov som analyseras. Därför finns det strikta regler för hur ett blodprov ska tas, hanteras och transporteras från patient till laboratoriets analysutrustning. Glykolysen – cellernas nedbrytning av glukos – minskar mängden tillgängligt socker i blodet och orsakar andra förändringar som kan göra resultaten missvisande eller helt ogiltiga.
Glykolys är den metaboliska process där levande celler använder glukos (socker) för att producera energi. Processen sker i cellernas mitokondrier genom ett komplext system av enzymbaserade reaktioner. Bland mellanprodukterna vid nedbrytningen av glukos finns pyruvinsyra och mjölksyra. Om ett kemiskt ingrepp eller låg temperatur stör något av stegen i glykolysen stannar även alla efterföljande steg upp.
Mätningar av serumglukos görs för att kontrollera att kroppen lagrar överskottet av glukos i blodet på rätt sätt. För höga eller för låga nivåer tyder på en metabol störning. Om blodprovet får stå i rumstemperatur fortsätter de miljontals röda och vita blodkropparna i provet att förbruka glukos. Resultatet blir att serumglukosvärdet visar en falskt låg nivå.
Blodets pH – ett mått på blodets surhetsgrad – är avgörande för patienter med andnings- eller metabola sjukdomar. Det beror på att pH måste hållas inom ett mycket smalt intervall, och varje avvikelse kan orsaka allvarliga skador. Prover för pH-mätning ska därför placeras på is direkt efter provtagningen och analyseras omgående. Om provet inte kyls eller testas direkt fortsätter glykolysen i cellerna och bildar syror som sänker pH-värdet – blodet framstår då som betydligt surare än det i verkligheten är.
En av leverns viktigaste funktioner är att omvandla mjölksyra – en biprodukt från anaerob glykolys, exempelvis vid intensiv fysisk ansträngning – till glukos som musklerna kan använda. Vid leversvikt stiger mjölksyrenivåerna i serumet kraftigt, vilket är anledningen till att mjölksyratest utförs. Om glykolysen får fortsätta i provet kan den förhöjda mjölksyran få läkaren att tro att en leversvikt pågår, när den inte gör det, eller att den är värre än den faktiskt är.
Biomedicinska analytiker och laboratorieingenjörer är utbildade för att motverka glykolysens effekter och hindra att bristfälliga prover analyseras. Alla laboratorieprover kylförvaras om de inte kan bearbetas direkt. När cellerna inte har separerats från serumet – den flytande delen av blodet som återstår efter att koagel bildats – hälls serumet över i en egen behållare så att cellerna inte påverkar serumets kemi.
Ett prov för pH-mätning godtas endast om det kommer på is och levereras inom rimlig tid. Slutligen tillsätts vissa ämnen, exempelvis fluorid, till proverna för att stoppa glykolysen så snart provet har tagits. Detta är avgörande vid mätning av mjölksyra och andra produkter av glykolysen i blodet.
Korrekt provhantering är avgörande för tillförlitliga laboratorieresultat. Genom snabb kylning, tidig separation av serum och tillsats av glykolyshämmare som fluorid kan laboratorierna säkerställa att värden för glukos, pH och mjölksyra speglar patientens verkliga tillstånd – och inte provets hantering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online