1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Hyperproteinemi: Orsaker, klinisk betydelse och utredning

Vad är hyperproteinemi?

Hyperproteinemi avser en anormalt förhöjd totalproteinkoncentration i blodplasma (typiskt >8,3 g/dL). Det speglar en obalans mellan proteinproduktion, förlust och plasmavolym. Det är ett laboratoriefynd, inte en diagnos – den underliggande etiologin måste identifieras.

Huvudetiologier

  1. Dehydrering (Relativ hyperproteinemi): Hemokoncentration från volymbrist (kräkning, diaré, diuretika, otillräcklig intag). Alla proteiner förhöjda proportionerligt. Återgår vid rehydrering.
  2. Monoklonala gammapatier:
    • Multipel myelom: Klonala plasmaceller överproducerar monoklonal immunoglobul (M-spike) – vanligen IgG eller IgA.
    • Waldenströms makroglobulinemi: Lymphoplasmocytärt lymfom som utsöndrar IgM-paraprotein (orsakar hyperviskositet).
    • MGUS (Monoklonal gammopati av obestämd signifikans): Asymptomatisk M-spike <3 g/dL; övervaka för progress.
  3. Polyklonal hypergammaglobulinemi: Reaktiv polyklonal immunoglobulinhöjning från kronisk antigentstimulering.
    • Kroniska infektioner (TB, HIV, hepatit, endokardit)
    • Autoimmuna sjukdomar (RA, SLE, Sjögren)
    • Leversjukdom (cirros – nedsatt klarans)
  4. Akutfasreaktanter: CRP, fibrinogen, haptoglobin, ceruloplasmin stiger vid inflammation, trauma, operation, malignitet.
  5. Leversjukdom paradox: Cirros minskar albumin (lågt) men ökar globuliner (högt) → totalprotein kan vara normalt, lågt eller högt beroende på balans.
  6. Njursjukdom: Nefrotiskt syndrom → albuminförlust (lågt totalprotein). Dock kan kronisk njursjukdom med inflammation höja akutfasproteiner.

Diagnostisk utredning

  1. Serumproteinelektrofores (SPEP): Identifierar monoklonal vs. polyklonal mönster.
  2. Immunofixationselektrofores (IFE): Typar M-proteinet (IgG, IgA, IgM, κ/λ lätta kedjor).
  3. Fri lätta kedjor-analys: κ/λ-kvot; detekterar lätta-kedja-sjukdom.
  4. Kvantitativa immunoglobuliner: IgG, IgA, IgM-nivåer.
  5. Njur-/leverpanel, B-status, kalcium, U-status (Bence Jones-protein).

Kliniska perlor

  • Bedöm alltid hydrationsstatus först – vanligaste orsaken.
  • Monoklonal spike → hematologi/onkologi remiss.
  • Polyklonalt höjning → sök kronisk inflammatorisk/infektiös drivare.
  • Asymptomatisk MGUS: kontroll q6–12 mån (SPEP, FLC, B-status, njur).

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online