Vägledning om varicellavaccination efter infektion
Om du har dokumenterad anamnes av vattkoppor (klinisk diagnos eller labbekräftelse), anses du immun och BEHÖVER INTE vaccinet.
När vaccination kan övervägas trots anamnes
- Osäker/opålitlig anamnes: "Jag tror jag haft det" eller mild/igenkänd fall. Serologisk testning (VZV IgG) kan bekräfta immunitet. Om negativ/osäker → vaccinera (2 doser, 4–8 veckor åt).
- Högriskexponeringsmiljöer: Vårdpersonal, lärare, militär, immunförsvagade hushållskontakter – vissa riktlinjer rekommenderar vaccination även med positiv anamnes för att säkerställa robust immunitet (bevisläget är begränsat).
- Immunförsvagade patienter: Levande vaccin (Varivax) är KONTRAINDICERAT. Om VZV IgG negativ, överväg VariZIG (postexponering) eller diskutera med infektionsmedicin specialist.
- Graviditet: Levande vaccin kontraindicerat. Screening prekonception; vaccinera postpartum om icke-immun.
Risker med onödig vaccination
- Slöser resurser, potentiella biverkningar (injektionsställe reaktion, feber, sällan feberkramper), ingen mervärde om redan immun.
Bältrosforebyggande
- Tidigare vattkoppor → risk för bältros (VZV reaktivering).
- Shingrix (RZV) – rekombinant subenhetsvaccin, 2 doser 2–6 månader åt. Rekommenderas för alla vuxna ≥50, och ≥19 immunförsvagade. >90 % effektivt. Detta är vaccinet man ska ta, inte varicellavaccin.
Slutsats: Dokumenterade vattkoppor = immunitet. Osäker anamnes → testa eller vaccinera. För bältrosforebyggande → Shingrix.
