Påståendet att immunsystemet har ett minne beskriver kroppens förmåga att komma ihåg och lagra information om patogener – alltså sjukdomsframkallande mikroorganismer som bakterier, virus, svampar eller parasiter – samt andra främmande ämnen som tidigare trängt in i kroppen.
När immunsystemet stöter på en patogen för första gången aktiveras ett så kallat primärsvar. Kroppen behöver då identifiera den främmande inkräktaren, producera lämpliga antikroppar och mobilisera vita blodceller för att bekämpa den. Detta tar ofta flera dagar, vilket är anledningen till att vi kan känna oss sjuka under den tiden.
Under denna process bildas specialiserade celler, framför allt B-minnesceller och T-minnesceller. Dessa celler lagrar information om patogenens specifika kännetecken, såsom dess antigener, och finns sedan kvar i kroppen under lång tid – ibland hela livet.
Om samma patogen återigen angriper kroppen i framtiden känner minnescellerna omedelbart igen den. Immunsystemet kan då sätta in ett sekundärsvar, vilket är betydligt snabbare och mer effektivt än den första reaktionen. Antikroppar produceras i större mängd på kortare tid, och infektionen bekämpas ofta innan den hinner orsaka några symtom alls.
Detta immunologiska minne är därför avgörande för vårt skydd mot återinfektioner av samma sjukdom.
Principen bakom immunologiskt minne är också grunden för hur vacciner fungerar. Ett vaccin exponerar immunsystemet för en oskyldig form av patogenen eller delar av den, vilket triggar igång produktionen av minnesceller utan att man blir sjuk. Vid ett verkligt smittotillfälle är immunsystemet då redan förberett och kan agera omedelbart.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online