Shigella sonnei är en bakterieart inom släktet Shigella som kan orsaka en tarminfektion kallad shigelloshos hos människor. Bakterierna sprids mellan smittade individer via förorenat vatten eller livsmedel, ofta i samband med bristfällig handhygien. Typiska symtom på shigellos är feber, buksmärta samt kraftig och ofta blodig diarré. Sjukdomen kan bli allvarlig – misstänker du att du drabbats bör du därför alltid söka vård.
S. sonnei tillhör de gramnegativa bakterierna, vilket innebär att de har ett yttre membran, ett inre membran och ett tunt, nätliknande lager av peptidoglykan däremellan. Bakterien saknar flageller och är så kallad fakultativ anaerob, det vill säga den kan utföra cellandning både med och utan syre. I likhet med E. coli jäser S. sonnei glukos, vilket betyder att bakterien utvinner energi ur sockerarten genom en biokemisk process som kallas fermentering.
Antigen är molekyler som immunförsvaret kan känna igen och reagera mot. Forskare klassificerar ibland bakterier utifrån vilka antigen de bär på sin yta. Shigella-bakterier delas in i fyra olika arter beroende på deras serotyp, det vill säga vilken typ av antigener som finns i deras cellvägg. S. sonnei tillhör serotyp D och är den vanligaste orsaken till shigellos i industrialiserade länder.
Precis som andra Shigella-bakterier bildar S. sonnei ett gift som kallas Shiga-toxin. Toxinet binder till receptorer på cellerna i tunntarmen och blockerar näringsupptaget. När toxinet väl har tagit sig in i cellen påverkar det även den stora underenheten i ribosomerna – de komplexa molekylära maskiner som cellerna använder för att bygga proteiner. Detta stoppar proteinsyntesen, vilket leder till att cellerna dör och bidrar till inflammationen och blodiga diarrén som kännetecknar sjukdomen.
Infektionen sprids framför allt via fekal-kontaktvägen, det vill säga genom spår av avföring från smittade personer som når mat eller vatten. God handhygien, noggrann tvättning av grönsaker och frukt samt drickande av kokt eller kontrollerat vatten är effektiva sätt att minska risken för smitta. Behandlingen består oftast av vätskeersättning, men i allvarliga fall kan läkemedel behövas – alltid efter bedömning av läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online