Klorokin är den generiska formen av ett receptbelagt läkemedel som kan tas oralt eller ges intravenöst. Trots sin effektivitet vid behandling av malaria kan klorokin orsaka ett antal biverkningar, varav flera påverkar blodets kemi.
Biverkningar på blodkemin är vanligast när klorokin används för långtidsbehandling, till exempel när läkemedlet tas under flera veckor eller månader i följd.
Klorokin kan orsaka brist på blodplättar, neutrofiler, vita blodkroppar och röda blodkroppar. De medicinska termerna för dessa bristtillstånd är trombocytopeni, neutropeni, agranulocytos och aplastisk anemi.
Symtom på aplastisk anemi inkluderar trötthet, andnöd, snabb hjärtrytm och blek hud. Trombocytopeni ger däremot lättbildade blåmärken, små röda prickar på huden (så kallade petekier), näsblod, blödande tandkött samt förlängd blödning från mindre sår. Det vanligaste tecknet på neutropeni och agranulocytos är en ökad frekvens av bakteriella, virala och svampinfektioner.
Något av de effekter som klorokin har på blodkemin kan bli livshotande om de inte behandlas i tid.
På grund av klorokinets påverkan på blodkemin brukar läkare genomföra regelbundna blodprover för att mäta mängden blodceller i kroppen. På så sätt kan eventuella bristtillstånd upptäckas så tidigt som möjligt.
Enligt Mayo Clinic kan det vara olämpligt att ta klorokin om du tidigare haft glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist eller någon form av brist på vita eller röda blodkroppar, neutrofiler eller blodplättar, eftersom läkemedlets effekter på blodkemin då kan medföra ökade risker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online