Många tror att en kvinna aktivt styr sina livmodersammandragningar när hon trycker under förlossningen, men så är det faktiskt inte. Livmodern drar ihop sig omedvetet, det vill säga helt automatiskt, som ett svar på hormonella signaler och på det tryck som barnets huvud utövar mot livmodermunnen.
Den ansträngning som kvinnan gör under värkarbetets utdrivningsskedje handlar i stället om att föda barnet genom födelsekanalen. Det sker genom att hon medvetet spänner sina bukmuskler och använder mellangärdet (diafragman) för att pressa nedåt.
De sammandragningar som kallas värkar regleras av kroppens naturliga hormonsystem. Det centrala hormonet är oxytocin, som stimulerar livmodermusklerna att dra ihop sig i en rytmisk, kraftfull rörelse. Ju längre förlossningen fortskrider, desto starkare blir ofta dessa hormonellt styrda sammandragningar.
Under den aktiva utdrivningsfasen samverkar alltså två olika mekanismer: de omedvetna livmodersammandragningarna och kvinnans viljemässiga tryckande. Tillsammans hjälper de barnet att vända sig rätt och gradvis passera genom födelsekanalen. Att förstå den här skillnaden kan göra förlossningen mindre förvirrande – kvinnans uppgift är att samarbeta med värkarna, inte att själv styra dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online