Lymfocytär kolit är en form av mikroskopisk kolit – en inflammatorisk tarmsjukdom som drabbar tjocktarmen. Sjukdomen kännetecknas av en inflammation i tarmens slemhinna som bara kan upptäckas genom mikroskopisk undersökning av vävnadsprov. Enligt Johns Hopkins Medical Institutions drabbar lymfocytär kolit män och kvinnor i lika hög grad, och sjukdomen debuterar vanligtvis vid cirka 53 års ålder. Trots att besvären kan bli långvariga går de oftast bra att behandla.
Den exakta orsaken till lymfocytär kolit är okänd, eftersom ingen bestämd utlösande faktor har kunnat identifieras. Vissa läkare misstänker att en autoimmun process – där kroppens immunförsvar av okänd anledning angriper friska celler – eller en infektion kan ligga bakom sjukdomens utveckling.
Experter vid Johns Hopkins Medical Institutions menar dessutom att sjukdomen kan ha samband med användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Enligt National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases kan även virus eller bakteriella gifter bidra till skadan och inflammationen i tjocktarmen.
Det vanligaste och mest framträdande symtomet på lymfocytär kolit är kronisk, icke-smittsam, vattnig diarré. Blod i avföringen förekommer däremot sällan. Besvären kan vara mycket påfrestande – enligt experterna vid Johns Hopkins Medical Institutions kan diarrén uppstå fem till tio gånger per dag under i genomsnitt fem år, i vissa fall ända upp till 20 år.
Tillståndet kan också åtföljas av viktminskning, allmän svaghet och tecken på vätskebrist. Andra symtom är buksmärta, illamående eller kräkningar. Vissa patienter har en ständig diarré, medan andra upplever perioder helt utan symtom.
Vid lymfocytär kolit syns inte inflammationen på tjocktarmens yta utan sitter i själva slemhinnan. Därför krävs vävnadsprov för att kunna ställa diagnos. I samband med en sigmoideoskopi (undersökning av nedre delen av tarmen med ett böjligt instrument) eller en koloskopi (undersökning av hela tjocktarmen med ett koloskop) tas ett vävnadsprov från slemhinnan som sedan granskas i mikroskop. Visar biopsin en ökning av lymfocyter (vita blodkroppar) mellan cellerna i tarmens slemhinna kan diagnosen lymfocytär kolit ställas.
Enligt Rush University Medical Center kan lymfocytär kolit gå tillbaka av sig själv över tid, men behandlingen anpassas efter symtomens svårighetsgrad. Livsstilsförändringar är ofta ett första steg: minska mängden fett i kosten, undvik receptfria läkemedel som ibuprofen och acetylsalicylsyra samt uteslut livsmedel som innehåller laktos och koffein.
Räcker det inte kan läkemedelsbehandling prövas. Antiinflammatoriska läkemedel på recept kan minska svullnaden, och kortikosteroider som budesonid och prednisolon används för att dämpa inflammationen samt kontrollera plötsliga diarréattacker. Antidiarrémediciner kan ge kortvarig lindring.
Experterna vid Johns Hopkins Medical Institutions understryker att erfarenheten av behandling är begränsad, eftersom det saknas specifika studier att dra säkra slutsatser från gällande behandlingsresultat. Behandlingen kan dock lindra symtomen.
Barn drabbas sällan av lymfocytär kolit. Långvarig användning av kortison kan dock ge biverkningar som högt blodtryck och benskörhet. Även om lymfocytär kolit räknas som en inflammatorisk tarmsjukdom är den inte besläktad med de allvarligare formerna ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.
Enligt National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases ökar lymfocytär kolit inte risken för tjocktarmscancer. Med tidig upptäckt, korrekt diagnos och rätt behandling kan de flesta leva ett friskt och normalt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online