Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) orsakar inflammation i matsmältningskanalen. IBD är en autoimmun sjukdom som gör att kroppen attackerar tarmarna samt övre matsmältningskanalen, inklusive mun, matstrupe och magsäck. Sjukdomen går i perioder av remission, då symtomen kan försvinna och tarminflammationen minskar. Det finns även aktiva perioder, så kallade skov, då kroppen börjar angripa tarmarna, vilket leder till inflammation och förvärrade symtom. Det finns idag ingen bot mot IBD, men flera behandlingsmetoder kan hålla sjukdomen under kontroll.
De två huvudtyperna av IBD är Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Båda innebär inflammation i matsmältningskanalen, men ulcerös kolit begränsas enbart till tjocktarmen. Crohns sjukdom kan drabba tjocktarmen, men kan även påverka tunntarmen, magsäcken, munnen och matstrupen.
IBD ger upphov till en rad olika symtom. Blodig avföring, slem i avföringen, kraftig diarré och buksmärtor är alla vanliga tecken på sjukdomen. Dessa symtom kan förekomma med eller utan feber. Viktnedgång till följd av besvären är ett annat viktigt varningstecken på IBD.
Vid misstanke om någon av de båda typerna av IBD kan läkare analysera blodprover för att leta efter tecken på inflammation. Specifika blodvärden som kan indikera ett problem är sänkan (SR) och CRP (C-reaktivt protein).
En analys av avföringsprov kan påvisa vita blodkroppar, vilket ofta tyder på IBD.
Datortomografi (DT), röntgen av buken och magnetkameraundersökning (MR) kan avslöja avvikelser som överensstämmer med IBD. Flexibel sigmoideoskopi och koloskopi är undersökningar som gör det möjligt för läkaren att se insidan av tjocktarmen med ett smalt, flexibelt instrument. Med hjälp av detta kan läkaren även ta vävnadsprover och göra en biopsi för att undersöka eventuella förändringar i tarmens vävnad. Eftersom ulcerös kolit orsakar inflammation i ändtarmen eller tjocktarmen gör undersökningen det möjligt för läkaren att se den specifika inflammationen och bekräfta diagnosen.
Att Crohns sjukdom orsakar inflammation längs hela matsmältningskanalen innebär att läkare ofta behöver kombinera titthålsundersökningar med ytterligare tester. Ett lavemang med barium gör att läkaren kan studera tjocktarmens konturer och eventuell inflammation. För att utreda Crohns sjukdom kan läkare även använda bariumsväljning eller kapselendoskopi för att granska övre matsmältningskanalen.
Dessa tester, tillsammans med patientens symtom, ligger till grund för en IBD-diagnos.
Många tror att IBD och IBS är samma sak, men de är mycket olika tillstånd. IBS (irritabel tarm) orsakar inga långsiktiga skador, medan IBD ökar risken för tjocktarmscancer och faktiskt skadar tarmarna. IBS är endast en funktionsavvikelse i tarmens sammandragningar.
Det finns idag ingen känd metod för att förebygga IBD.
Behandlingen av IBD syftar till att kontrollera den inflammation som sjukdomen orsakar. Läkemedel som prednison och metylprednisolon används för att behandla skov och bringa sjukdomen i remission. Aminosalicylater är dagliga läkemedel som minskar inflammationen i tarmarna. 6-merkaptopurin (Purinethol), metotrexat och azatioprin (Imuran) dämpar immunförsvaret för att förhindra attacker mot tarmen. Infliximab (Remicade) är ett intravenöst läkemedel som också behandlar skov genom att undertrycka immunförsvaret.
I fall där läkemedlen inte har tillräcklig effekt, eller när IBD orsakar strikturer (förträngningar), abscesser eller fistlar, kan kirurgi bli nödvändig.
Eftersom IBD ökar risken för tjocktarmscancer är det viktigt med regelbundna koloskopier med biopsier, vanligtvis vartannat till vart tredje år. Dessa kontroller säkerställer att tjocktarmen förblir cancerfri och kan upptäcka tjocktarmscancer i tidigt skede, innan symtom hinner utvecklas, vilket ger en betydligt bättre prognos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online