Ulcerös kolit är en kronisk tarmsjukdom som kännetecknas av blödande och inflammerade sår i tjocktarmens slemhinna. Sjukdomen orsakar en rad obehagliga symtom, bland annat återkommande blodig diarré och kraftiga magsmärtor. Även om läkemedel inte kan bota sjukdomen finns det flera effektiva preparat som hjälper till att lindra symtomen, förlänga symtomfria perioder och minska risken för nya sjukdomsskov. Här går vi igenom de vanligaste läkemedelsgrupperna som används vid behandling av ulcerös kolit.
Antiinflammatoriska läkemedel, såsom Asacol (mesalazin), Azulfidine (sulfasalazin) och Dipentum (olsalazin), förskrivs ofta i tablettform. De minskar inflammationen och svullnaden inne i tjocktarmen, vilket lindrar buksmärtorna och bromsar blödningarna från ändtarmen. Dessa läkemedel utgör ofta första linjens behandling och används både för att behandla aktiva skov och för att förebygga återfall.
Antidiarrémediciner, som Imodium (loperamid), används för att kontrollera de diarréepisoder som är vanliga hos personer med ulcerös kolit. Denna typ av läkemedel anses minska tarmens rörlighet, vilket gör att tarmen hinner ta upp mer vätska och avföringen blir fastare. Läkemedlen bör dock användas med försiktighet och i samråd med läkare, särskilt vid kraftiga sjukdomsskov.
År 2005 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA det biologiska läkemedlet Remicade (infliximab) för behandling av ulcerös kolit. Biologiska läkemedel framställs med hjälp av levande organismer och verkar genom att blockera specifika ämnen i immunsystemet som driver inflammationen. För vissa patienter kan biologiska läkemedel minska behovet av kortikosteroider och därmed risken för deras biverkningar.
Immunmodulerande läkemedel, som Imuran (azatioprin), sänker nivåerna av vissa vita blodkroppar som deltar i den inflammatoriska processen. Genom att dämpa immunsystemets överreaktivitet kan dessa läkemedel bidra till längre perioder av remission och hjälpa till att hålla sjukdomen under kontroll på lång sikt.
Kortikosteroider, som prednison, minskar inflammationen snabbt och effektivt och är därför särskilt värdefulla vid behandling av akuta sjukdomsskov. Beroende på symtomens svårighetsgrad kan de ges oralt, rektalt eller intravenöst. Eftersom långvarig användning kan ge betydande biverkningar används kortikosteroider främst under kortare perioder, tills mer långsiktiga behandlingar hinner verka.
Behandlingen av ulcerös kolit skräddarsys alltid individuellt utifrån sjukdomens svårighetsgrad och patientens behov. Ofta kombineras flera läkemedelsgrupper för att uppnå bästa möjliga kontroll över sjukdomen. Det är viktigt att ha regelbunden kontakt med läkare och aldrig ändra eller avbryta behandlingen på egen hand, eftersom detta kan öka risken för nya skov och komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online