Tarmobstruktion, även kallad ileus, avser i de flesta engelsktalande länder en rent mekanisk blockering av tarmen. I andra delar av Europa omfattar begreppet dock även utebliven tarmrörelse till följd av bukhinneinflammation (peritonit) eller kirurgi. En tarmobstruktion med mekanisk orsak kan vara intraluminal (inuti tarmens lumen), extrinsisk (utanpåliggande) eller bero på lesioner i tarmväggen.
Vanliga tecken på en tarmobstruktion är buksmärtor, total förstoppning, kräkningar samt i vissa fall en uppblåst och spänd buk. Var uppmärksam på hur symtomen utvecklas över tid.
Leta efter symtom som pekar på var blockeringen sitter. Patienter med en enkel obstruktion upplever ofta smärtor som kommer i intervall och initialt är milda, men som med tiden blir allt vanligare och svårare. De intar ofta en fosterliknande ställning och rullar fram och tillbaka i sängen på grund av smärtan.
Tidigt insättande kräkningar tyder på en obstruktion i den proximala tunntarmen (SBO). Vid en distal obstruktion kommer kräkningarna senare och består först av magsaft, därefter galla och slutligen innehåll från tunntarmen.
Vid misstanke om tunntarmsobstruktion tas ett vanligt röntgenbild som första bilddiagnostiska undersökning. En tarm med en diameter över 3 centimeter orsakas ofta av en obstruktion. Notera dock att röntgens känslighet vid diagnos av SBO endast ligger på 50 till 66 procent.
Kombinera röntgenfynden med patientens sjukdomshistoria samt fysisk och laboratoriemässig undersökning. Trots röntgens begränsade känslighet kan diagnosen SBO ställas i de flesta fall. I sällsynta situationer kan ytterligare bilddiagnostik, exempelvis datortomografi, behövas för att bekräfta diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online