Funktionellt buksmärtesyndrom (FBMS) är en ganska bred diagnoskategori. Det rör sig inte om ett specifikt tillstånd i sig, men det utgör ändå ett verkligt problem för ett stort antal människor. Även om smärtan kan vara särskilt besvärlig – och för många drabbade nästan konstant – finns det viktiga skillnader mellan funktionellt buksmärtesyndrom och andra tarmsjukdomar.
Vad som orsakar funktionellt buksmärtesyndrom är inte helt känt. Till skillnad från andra sjukdomar, där ett visst virus eller en bakterie kan testas för och pekas ut som orsak, handlar FBMS om en funktionsstörning i mag-tarmkanalen själv. Något har hänt i kroppen som gör att buken upplever smärta, men det råder fortfarande diskussion om huruvida störningen är fysisk eller psykologisk till sin natur.
Personer med funktionellt buksmärtesyndrom upplever en konstant, nästan konstant eller ofta återkommande smärta i buken. För att diagnosen ska kunna ställas måste smärtan ha funnits i minst sex månader, och den måste ha varit så intensiv att den delvis begränsat patientens vardagsaktiviteter.
Det finns ett enda, avgörande kriterium som skiljer funktionellt buksmärtesyndrom från andra sjukdomar, exempelvis irritabel tarm (IBS). Enkelt förklarat: smärtan som patienten upplever kan inte kopplas till varken födointag eller tarmtömning. Detta skiljer tillståndet från många andra mag- och tarmbesvär, där symtomen typiskt förvärras av måltider eller lindras av avföring.
Symtom på kronisk, ofta plågsam smärta utan någon tydlig orsak hör oftare hemma inom psykiatrin än inom den rent fysikaliska medicinen. Därför pågår en livlig fackdiskussion om funktionellt buksmärtesyndrom egentligen bör betraktas som en psykisk störning snarare än en kroppslig åkomma. Stress, oro och nedstämdhet kan dessutom förstärka smärtupplevelsen, vilket ytterligare komplicerar bilden.
Funktionellt buksmärtesyndrom förknippas ofta med andra somatiska symtom på smärta och obehag. Dessa ytterligare besvär misstänks ibland ha gynekologiska eller urologiska orsaker. Inom psykiatrisk nosologi kan funktionellt buksmärtesyndrom betraktas som – och behandlas ofta som – en somatoform störning. Faktum är att förekomsten av funktionellt buksmärtesyndrom kan användas för att uppfylla vissa av de kriterier som krävs för att en patient ska kunna diagnosticeras med somatiseringssyndrom.
Eftersom orsaken är oklar fokuserar vården ofta på att lindra symtomen snarare än att bota dem. Behandlingen kan innefatta anpassad smärtlindring, psykologiskt stöd såsom kognitiv beteendeterapi (KBT), avslappningsövningar samt regelbunden uppföljning hos vårdgivaren. Målet är alltid att hjälpa patienten återfå så stor del av den dagliga funktionsförmågan som möjligt och att bryta den onda cirkel av smärta, oro och undvikande som tillståndet ofta medför.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online